Episk. Det finns inget bättre ord att beskriva Eternals med. På samma sätt som James Gunn och Taika Waititi injicerade sina egna kufismer i Guardians of the Galaxy och Thor: Ragnarök har Chloé Zhao, med ett par Oscarstatyetter i fickan (stor ficka) för Nomadland, fått spelrum att berätta detta 26:e Marvel-spektakel på sitt eget sätt. Handlingen spänner över 7000 år. Skalan är, återigen, episk. Temat är inget mindre än livet, universum och allting. Karaktärerna: ett gäng übermensch från yttre rymden.
Sedan urminnes tider har Eternals, en grupp utomjordingar, levt i hemlighet på Jorden. När deras uråldriga fiender, Deviants, återvänder måste de superkraftförsedda försvararna återförenas för att skydda mänskligheten på nytt.
Mycket är sig bekant i mallen men det här är ingen Black Widow eller Shang-Chi. Vi har aldrig sett en Marvel-film som Eternals förut. Tempot är mer eftertänksamt än hastigt. Superhjältarna tänker och känner mer än de vitsar och slåss. Visst gör dem det också, även om det mest är Kumail Nanjiani som står för humorn, men det finns en tyngd och djup här som vi inte är vana vid. Man skulle kunna ge kritik för all den exposition som ständigt pratas fram, men det känns aldrig segt. Frågorna de ställer är för intressanta, skalan för stor. Temat är större än karaktärerna. Vilket också blir dess största kritik.
Ensemblen är lika stor som den är imponerande. Även om Gemma Chan har de facto huvudrollen så är det en film om ett team, och alla ska med. Speciellt i samma bild. Eternals skulle lätt kunna byta namn till Posörerna. För de älskar verkligen att stå och posera i fantastiska miljöer till ett visuellt spektakulärt foto. Men det är därmed också svårt att på riktigt komma nära någon.
Visst finns det alltså mycket som talar för att filmen skulle kunna vara en tråkfest, för varför ska man bry sig om ett gudaliknande gäng utomjordingar? Men Chloés ambitioner är så genuina och grandiosa. Allt levandegjort med ett foto så stundtals mäktigt att man finner sig gapa. Att Eternals kommer bli en vattendelare för serietidningsfansen är det inget tal om men en sak går inte att förneka: Chloé Zhao har gjort den mest intressanta Marvel-filmen på länge.
