I Escape Room tvingas sex främlingar samarbeta för att ta sig ut ur en labyrint av rum sammanlänkade i ett pusselspel. De ger sig in i spelet frivilligt, men förstår snart att det är med livet som insats. Filmen ingår i samma tradition utbrytarskräckisar som The Cube, Fermats room och Saw, men till skillnad från den sistnämnda bygger den på psykologisk terror snarare än gore. Även om den inte bryter särskilt mycket ny mark inom subgenren lyckas Escape Room överraska och underhålla tittaren.
Efter en effektiv karaktärsetablering kastas tittaren direkt in i den berg- och dalbana som är Escape Room. Stjärnskottet Taylor Russel spelar här den blyge collegetjejen Zoey, och är mest minnesvärd i en i övrigt ganska konventionell skara rollfigurer. Genom att anspela på rädslan inför ett övervakande samhälle överträffar filmen stundtals andra i samma genre: De kameror deltagarna trott funnits för att garantera deras säkerhet visar sig tidigt användas i motsatt syfte. Detta tema överskuggas emellertid av det utrymme som ges åt långa klaustrofobiska scener där karaktärerna knappar in olika koder i dosor för att ta sig in i nästa rum.
Regissören Adam Robtitel har sedan tidigare gjort sig känd som en kommersiell skräckfilmsauteur, och med Paranormal activity och Insidious visat hur man gör film vars vinst flera gånger omsätter budgeten. Escape room är minnesvärd i det här avseendet, och ett tydligt exempel på hur mycket wow-faktor en relativt liten summa på 9 miljoner dollar kan generera. Sedan det sena 1800-talets phantom ride, då man monterade filmkameran på ett fordon för att simulera en åktur, har filmskapare ansträngt sig för att med nya medel göra filmtittande till en upplevelse. Robtitel verkar i denna tradition och använder alla tillgängliga medel i form av point of view-shots och kameraåkningar för att ge tittaren upplevelsen av att själv befinna sig i filmen. Effekterna får tyvärr Escape Room att ibland mer likna ett actionspel än en film. Den bör därför med fördel ses på bio, men i slutändan blir Escape Room oavsett medium mer nervkittlande än läskig.
