Engelsmannen som gick upp för en kulle men kom ner från ett berg

Efter världssuccén med Fyra bröllop och en begravning, som delvis finansierades av Polygram, vill tydligen fler amerikanare vara med och dela på den engelska kakan. Detta är en samproduktion mellan Parallax, ett filmkooperativ där bl a Ken Loach ingår, och Disneyägda Miramax, som står bakom t ex Pulp fiction. Att just Hugh Grant har huvudrollen som lantmätaren Reginald Anson i Engelsmannen som gick upp för en kulle... måste ha gjort projektet extra lockande, synd för dem att han är stelare än någonsin med luggen prydligt nerkammad och skrattrynkorna på plats. Men Hugh Grant har på sätt och vis inte huvudrollen i denna komedi som utspelar sig i Wales under första världskriget. Det har istället berget Ffynnon Garw. När ett par engelska lantmätare kommer till en närbelägen by upptäcker de att Ffynnon Garw saknar ett par meter i höjd för att få kallas ett berg - vilket gör att det heller inte får vara med på kartan över Storbrittanien. Christopher Monger, som både regisserat och skrivit manus, berättar kärleksfullt om de lokalpatriotiska walesarna som greppar spadarna för att rädda byns stolthet.Som ni förstår är det en charmig berättelse, men alldeles för sentimental för att övertyga. Jag vet inte vad som är värst, den granatskadade pojkens traumatiska tillfrisknande eller när ärkefienderna prästen och byns kvinnokarl sluter fred för den goda sakens skull. Den osannolika kärlekshistorien mellan träbocken Grant och den lokala skönheten ska vi inte ens nämna. Ensemblen utgörs av idel pålitliga och välbekanta skådespelare som alltid gör bra ifrån sig. Det är inte deras fel att Engelsmannen... ibland blir lite väl dråplig. När jag såg filmen satt några kollegor och skrockade sig genom hela filmen, särskilt åt Ian McNeices allt mer rödnäste lantmätare. Ganska lättroade herrar.