Enemy of the State

I denna digitala uppdatering av Jagad spelar Will Smith advokaten Robert Dean som av en tillfällighet kommer över graverande bevis på att en höjdare (John Voight) inom USAs högsta säkerhetstjänst, NSA, har låtit ta död på en kongressledamot. I sedvanlig ordning blir advokaten utsatt för en komplott och kämpar med näbbar och klor för att återupprätta rättvisan - och inte minst för att hans lilla kärnfamilj ska få tillbaka förtroendet för honom. Det brukar sägas att en skådespelerska som nått 40 års ålder inte har en chans i Hollywood, åtminstone inte i en huvudroll, eller ens en stor biroll - om hon nu inte spelar satkärring. Detta är emellertid en spegling av gårdagen. Nuförtiden gör sig nämligen ingen över 30 besvär, och detta oavsett kön. De senare åren har den amerikanska filmens huvudroller intill absurdum utgjorts av advokater, forskare, åklagare eller FBI-agenter som alla är extremt välrenommerade, dito utbildade och meriterade - och detta trots att de nyss har kommit ur puberteten. Okej, duktiga skådespelare som Hackman och Voight må ännu få uppbära betydande biroller men det är nog bara en fråga om tid innan även dessa besätts av den unga, snygga och rynkfria generationen. Ovanstående är självklart en yttring av en skenande ungdomsfixering, en debil sådan, men det utgör även ett hot mot den i thrillern så viktiga trovärdigheten. I just Enemy of the State, som bitvis visserligen är välgjord, är det emellertid inte bara Will Smiths advokats, eller de extremt unga NSA-agenternas, ålder som stör koncentrationen: I denna konspiratoriska berättelse är NSA snäppet mer allsmäktiga än Gud men lyckas ändå inte sätta en kula i den hale Dean, de springer trots sin påstådda ljusskygghet runt och dödar folk i fullt dagsljus och muddrar liket mitt på gatan, de kör med JAS-liknande förakt och fart med helikoptrar mitt i staden - ja, de gör egentligen allt som en upptränad exhibitionist skulle göra. I en film vars logiska ram lyder ungefär: "allt det otroliga du ser skulle kunna hända på riktigt", är denna sorts bristande logik naturligtvis förödande. Som ovan antytt är Enemy of the State ändå en förhållandevis spännande thriller - vilket i och för sig mest säger något om genren i övrigt. Will Smith har en god komisk ådra som han här släpper/tillåts släppa fram i små, välavvägda portioner och Voight ska göra mycket sämre framträdanden än detta för att han ska hamna i onåd hos undertecknad. Men, med risk för att bli beskylld för att vara en trist filmvetare: jag har sett den här filmen förut. Många gånger. Väldigt många gånger.