En gång i tiden försökte utomjordiska insekter kolonisera jorden, vilket fått regeringen att initiera ett beredskapsprogram som består av att träna upp ungdomar i krigssimulatorer. En av stjärneleverna är Ender – en tanig tonåring med mindre charm än en stäpplöpare, men lik förbannat en potentiell mästerstrateg i ögonen på överste Graff (Harrison Ford) som slussar iväg antihjälten till en stridsskola liknande ett Hogwarts i omloppsbana.
Premiären av Ender's Game har föranletts av uppmaningar till bojkott. Orsaken är att Orson Scott Card, författaren till den klassiska romanförlagan, är en uttalad homofob som engagerat sig politiskt för att bekämpa samkönade äktenskap. Han är med andra ord ett hån mot science fiction-genrens gränsöverskridande natur. Däremot är berättelsen en harmlös och övertydlig allegori över modernitetens inflytande på krigföring – hur teknologier successivt fördunklat vår verklighetsuppfattning, distanserat oss från moraliskt ansvar och tagit över skitgörat som tidigare föll på mänskliga soldaters lott.
Den sydafrikanske regissören Gavin Hood har gjort en pampig och humorbefriad filmatisering som främst riktar sig till målgruppen som befinner sig någonstans mellan Harry Potter och Han Solo. Ljummen sci-fi som skriver publiken på näsan.
