Claires bästa vän Laura dör i cancer kort efter att hon fått sitt första barn. Trots att Claire lovat att vaka över barnet och dennes pappa David håller hon sig först borta, tyngd av sorg, men när hon till slut gör ett spontant besök möts hon av en kvinna i Lauras klänning. Det visar sig vara David som förklarar att han bär sin döda frus kläder för att hantera saknaden. Men hans längtan visar sig vara mångbottnad.
En ny flickvän handlar om saknad, vänskap, fördomar, sexualitet och kön. Claire och David utvecklar en vänskap som rymmer många motstridiga känslor. Hon pendlar mellan att vara öppen och djupt fördomsfull. På samma sätt balanserar filmen på en skör tråd, där det emellanåt blir farligt nära att falla mot stereotyper. Vad fyller egentligen ett gäng prostituerade transvestiter i vägrenen för funktion i filmen? Den typen av scener skulle behöva mer förklaring eller kontext för att bidra med annat än nidbilder.
Karaktärerna tillåts ha komplicerade känslor och åsikter som inte går ihop. Det blir aldrig en enkelspårig moralkaka, utan ett drama om komplexa känslor. Romain Duris gör en väldigt bra skådespelarinsats och ser krispigt skör ut från början till slut, men tyvärr blir det lite långtråkigt. Alla är goda och ingen behöver egentligen bli ledsen. Paradoxalt nog, trots komplexa känslor, rör vi bara vid ytan.
Vad huvudpersonen egentligen känner får vi inte veta, bara att hen känner. Det räcker inte riktigt hela vägen.
