Detta är viktigt: Ashley och Mary-Kate Olsens skådespeleri har inte utvecklats alls sedan de, nio månader gamla, tog rollen som den övernaturligt söta bäbisen i Huset Fullt. Det är viktigt för att det säger så mycket om hur världen är funtad, och om hur man kommer undan med att vara söt och synlig. Tvillingarna har, utöver sina enorma ögon, putande läppar och anorektiska kroppar, ingen annan förmåga än att vara helt avslappnade framför kameran. Undra på det, efter två egna tv-serier och trettio vansinnigt usla men hysteriskt populära direkt till video-filmer. Deras hela liv är modernistiska, beroende av mediaberättelserna om dem själva. Utan kameror existerar de inte, men i tv är de idealet, två utbytbara dockor som visar upp sig i alla glamourösa situationer och knasiga äventyr som småflickor - och vi talar typ nioåringar - kan tänka sig.
På bio fungerar det förstås inte alls, men jag har svårt att tänka mig att ambitionen ens har varit att åstadkomma något bra. Det är precis sådana här intrigbefriade, osammanhängande och stela pose-fester som har gjort tvillingarna goda för en miljard dollar. If it aint broke, don't fix it - och vad ska ett filmbolag fixa när det är hela tjejkulturen som har gått ur led? Småflickor vill väl se samma dravel på bio som de ser på tv. Ingen kan anklaga tvillingarna O för att vara feminister, men de är långt ifrån värst.
Budskapet är åtminstone inte direkt skadligt. Man ska vara kompis med sin syster, ärlig mot sig själv och andra, ta skolan på allvar och kämpa mycket hårt mot onda kinesiska piratkopieringskarteller. Ibland måste man låna en hund eller vada lite i kloaker, och råkar man ramla på en musikvideoinspelning så är det inte mer än rätt att ta en paus från vad det nu var som var så viktigt nyss för att delta entusiastiskt.
I New York kan man utöver onda infödingar i Chinatown springa på goda infödingar på bling-bling-salongen i Harlem. Trots att de taniga suburbiatvillingarna måste ta sig till andra sidan av stan på en timme, tar de en hysteriskt lång paus för ett oskyldigt klädprovningsmontage i ghetto fabulous-stil med beniga bootyshots och allt.
Jag tror att Eugene Levy har fallit in i ett kostsamt missbruk av tunga droger. Det finns ingen annan förklaring till varför han har tagit den meningslösa rollen som skolkpolis i den här filmen. Det är synd om Conan O'Brians gamla sidekick Andy Richter också, på det där sättet som det alltid är synd om människor som trodde de var roliga tills det visade sig att de bara hade hängt mycket i närheten av roliga kompisar. Lite samma process som den som fick tvillingarna Olsen att tro att de borde göra biofilm.
Skådespelare:
Regi:
