Förutom att ha en svensk titel som skrämmer iväg snarare än tilltalar är Dumma mej själva definitionen av konventionell. Bebisgulliga sidekicks, roliga röster och en pengagenererande komedisnubbe (Steve Carell) i huvudrollen.
Som en nykomling i animeringsgenren spelar Illumination Entertainment på säkra kort i jakten på tittarnas hjärtan och trots att det aldrig blir direkt dåligt når det inga höga höjder. Handlingen är så pass generisk att det är nästintill omöjligt att återberätta den, men i grova drag går Dumma mej ut på att Carell spelar superskurken Gru som får se sig omsprungen av yngre, ondare konkurrenter. Sedan är det något om kakor och föräldralösa barn och när man lämnar salongen känns det som att man har sett ett två timmar långt barnprogramsavnitt. Det enda som överraskar med Dumma mej är att Pharrell Williams har producerat soundtracket, men jag vet inte om en films höjdpunkt bör vara musiken.
