Drömfångare

Ni vet när man glorifierat en kille och velat ha och så får man honom och det visar sig att han är en obeskrivlig tönt? Han håller inte måttet? Nå. Som jag VÄNTAT på den här rullen. Med uppställning av alla mina filmiska Backstreet Boys: Jason Lee, Damian Lewis, Donnie Wahlberg (apropå pojkband!), Timothy Olyphant, Thomas Jane och Morgan Freeman. Kanske hade man begripit något av den här produktionen om man läst Stephen Kings bokförlaga, det kanske till och med är en bra bok! Däremot är det en förbluffande usel, konstig film. Regissören Lawrence Kasdan, som inte är någon duvunge precis (bland annat bakom [I]Grand Canyon, Silverado, The Bodyguard[/I]), har ingen aning om vilken historia han vill berätta, eller, han berättar flera på en gång. Utan att lyckas knyta ihop dem. Med en massa halvhjärtade budskap (du behöver inte leta, megafonen är på): Att det är survival of the, inte fittest, utan smartest. Att paranoia bara är verklighet på en finare skala. Att godhet belönas. På det Stephen Kings och alla amerikaners favorittema: Male bonding! Male bonding från barnsben! Av de två kvinnor som är med i den här filmen ligger den ena döende, snötäckt och har en replik. Den andra säger, med öm blick på sin utvecklingsstörde, cancersjuke son som stapplar ut till bilen: "Gå och rädda världen" Titeln, [I]Drömfångare[/I], har förvirrande nog inget med handlingen att göra. Inte heller egentligen huvudpersonernas förmåga att läsa varandras tankar. Nej, efter en ohyggligt lång upptakt visar det sig vara en alien-invasion-katastrof-film med monsterattacker som i skojiga [I]Men in Black[/I]. Men utan spänning. Däremot triumfatoriska överspel (fattas bara Peter Stormare) och taffligare tempo än hemvideo och sackande logik - även om det är övernaturligt vill tittaren att det ska vara rationellt. Och... Häftigt. I Kasdans värld har tydligen inget hänt sedan han skrev manus till [I]Rymdimperiet slår tillbaka[/I] och [I]Jedins återkomst[/I]. Det är rent förkrossande för hans eländiga [I]Drömfångare[/I] att [I]Final Flight of the Osiris[/I] visas som förfilm. Datoranimation och japansk anime i fusion och producerad och lanserad för att bygga upp hysterin inför [I]The Matrix Reloaded[/I] som har premiär i maj. Som att jämföra... Öh, ja, [I]The Matrix[/I], med Jönsson-ligan. Nä, fan, jag gör slut.