Tvåsamheten skildras och dissekeras när Tuva Novotnys nya film Diorama varvar uppsluppen utbildningsradio-pedagogik med smärtsamt allvar.
Björn (David Dencik) och Frida (Pia Tjelta) är ett rutinerat par med tre barn ihop. Det mesta går på rutin, spänningen är borta och sexlivet har stagnerat. Men det är ju precis som det ska vara efter så många år ihop, eller? Passionen från hemmafestandets och partyknarkandets sus och dus har blåst över och suget efter något annat börjar smyga sig på. Men när allt en dag plötsligt ställs på ända, och det som sker med 60 % av alla äktenskap även drabbar Björn och Fridas, byts den förutsägbara världen ut mot något helt nytt.
Mellan Björn och Fridas scener ur ett krackelerande äktenskap får vi även små, komiska sketcher. Dessa utgörs bland annat av sorkar, lejon och diverse primater som försöker hjälpa oss att bryta ner tvåsamheten i dess beståndsdelar ur ett antropologiskt perspektiv. Tänk likt hur de försökte förklara kreditbubblan i The Big Short (2015) eller någon sekvens ur Historieätarna. Men då den komiska timingen inte är helt on point, samt att mycket av det som framförs har man hört förut, skapar detta mer en distraktion från kärnhistorien.
Diorama är som bäst mellan poängerna. När den inte bara kör på igenkänningens element utan faktiskt visar oss något privat. Om man råkar dela filmens humor och, eller själv har genomgått en plågsam separation kan nog båda den smärtsamma skilsmässohistorien i kontrast med filmens teatraliska comic-reliefs, elevera Diorama till ett högre betyg.
