Det tog mer än tre år innan vi fick hit detta danska vikingaäventyr, och efter att ha sett filmen är det lätt att förstå varför. Allt är onekligen inte guld som ploppar ut ur Zentropas sköte.
Lille Harald är en liten stursk vikingapojk vars far, tillika byns hövding, flyr med sitt långskepp när rikets förryckte kung kräver att landets alla skepp ska konfiskeras. Kungens onda män intar byn och håller den som gisslan i väntan på att den bortsprungne hövdingen ska återvända och ta sitt straff. Haralds lika sturska mamma, en vådligt överspelande Marika Lagercrantz, offrar sin ärbarhet för att rädda byn och sina barn (att hon sedan blir kär i förövarnas härförare, och på så sätt ikullkastar det etablerade offertemat, får väl snarare ses som en av manusförfattarens ostyriga nycker än kärlekens dito).
Nej, det är sannerligen inte mycket som stämmer. Dialogen är mejslad med pneumatisk borr och låter som om den vore uttalad på en amatörteater anno 1960 snarare än 1000-talets vildmark (Per Oscarsson excellerar här i sitt sedvanliga mumlande och svärande), figurerna är som huggna i trä och intrigen spretig och infantil. Det sistnämnda omdömet skulle kunna försvaras med att detta sannolikt är en film som är riktad till lite äldre barn. Ordet sannolikt är dock skrivet med emfas då byggstenar som våldtäkt, bråd död, sexuell uppoffring och personlighetsförändring på grund av blodtörst knappast är teman som den unga publiken har förmåga att tillgodogöra sig och analysera. Kvar för dem blir i stället en onödigt hemsk film, och för oss vuxna en hemskt onödig film.
Den sidste viking
Skådespelare:
Regi:
