Den långa resan

I amerikanska radikal-ekologiska kretsar har författaren och uppfinnaren William Lishman blivit en hjälte. Bekymrad över vildgässens alltmer inskränkta revir och farofyllda flyttvägar, konstruerade han ett fjäderlätt plan för att guida en flock utsatta gäss från Kanada söderut över den amerikanska kontinenten. I Den långa resan heter den fiktive gåsfadern Thomas (Daniels, hundpappa i 101 Dalmatiner), och har förärats en bestämd ung dotter, Amy (Paquin, känd från Pianot). Far och dotter befinner sig emellertid känslomässigt långt ifrån varandra. Amy sörjer en hastigt omkommen moder, och känner sig inte hemma hos den tossige, men godhjärtade allkonstnären. Thomas är också rådvill och nedslagen. Ett dåligt samvete lurar någonstans under ytan ömhet och försök till närmanden faller tafatt till marken. Först då Amy hittar ett antal övergivna ägg i spåren av en mindre skogsskövling, finner hon sakta tillbaka till sin egen vilja. De moderlösa gullefjunen blir efterhand öppningen till en begynnande, men inte helt oproblematisk, kommunikation med fadern. Det som lätt skulle kunna utvecklas till en snyftig Rädda Willie med ekologisk spets, håller i stället överraskande och glädjande nog måttet nästan helt igenom. Den långa resan har givits en äventyrssagas ingredienser, samtidigt som de hålls nedtonade i sina former. -Det onda-, eller de hinder som i detta fall ska övervinnas, har inte blivit helt reducerade uttryck utan känslor eller logik. Även en tjänsteman i uniform får lov att ha humor, och en gås får lov att fela. Resan samt upptakten till densamma skildras stillsamt, emellanåt för sävligt, men med ett följsamt fotografi där landskapens dova höstfärger breder ut sig. Osedvanligt nog för traditionella sagosammanhang, har dessutom barnets vilja och person till största delen hamnat i centrum. Hon skall inte vinnas tillbaka av fadern, eller prompt lära sig att stå på egna ben de ska båda våga landa bredvid varandra igen.