Med påkostade krigsdramer om den norska motståndsrörelsen under den tyska ockupationstiden har vårt lilla grannland i väst fått publiken i hemlandet på fall. Efter framgångarna med Max manus (2008) och Kungens val (2016) kommer nu ännu en storslagen krigsfilm på norska med rosenkindade jenter, modiga gutter på träskidor och överraskande mycket bang for your buck.
Den 12:e mannen skildrar sägnen om den legendariske norske motståndsmannen Jan Baalsrud, som efter ett misslyckat sabotageuppdrag utanför Tromsö, där hans elva kamrater togs till fånga och avrättades, finner sig pulsandes barfota genom vildmarken jagad av Gestapo. Den dramatiska överlevnadshistorien (som även skildrats i den Oscarsnominerade Nio liv från 1957) får nytt liv på bioduken genom Petter Skavlans (Kon-Tiki) manus och Hollywood-norsken Harald Zwarts (En senkväll på McCool's) regi. Resultatet är en högtidsstund för fans av den nya “bølgen” av norsk Hollywoodaction.
Med vidunderliga naturbilder, krypande spänning och en frostig Jonathan Rhys Meyers som Gestapo-officer, kopplar Den 12:e mannen ett järnhårt grepp om sin publik direkt från startgroparna och släpper det inte i första taget. Stundtals drar lusekofta-nationalismen och den ödesmättade dialogen in filmen i föråldrat Hjältarna från Telemarken-territorium bland gudfruktigt patriotiska fiskare och elaka snönazis. Men så plötsligt river norrmännen av en femstjärnig jävla renspann-actionscen som blåser bort minsta önskan om nyansering och skjutsar en längst fram i 17 maj-tågetav bara farten. Allt för Norge!
