En tändsticka lyser upp i sängkammarmörkret och Winston Churchill tar form i cigarrglödens sken. Gary Oldman är maskerad till oigenkännlighet och verkar för en stund ha upphört att existera, i hans ställe finns nu en muttrande bulldog med hett humör och dyra champagnevanor. Illusionen är fullständig och det råder inget tvivel om att Oldman njuter enormt av att porträttera tidernas främste britt, timtal i sminket och en rejäl nikotinförgiftning till trots.
På sena våren 1940 såg det dystert ut för Europa. Hitlers Nazityskland hade invaderat Belgien och Frankrike och tvingat ut merparten av den brittiska armén på en strand utanför hamnstaden Dunkerque. Dödens väntrum. Vad som hände på den sidan kanalen kunde vi se i Christopher Nolans mästerverk. I Darkest hour tar Joe Wright i sin tur ner oss i skyddsrummen under Downing street och in i Churchills nybildade krigskabinett. Där sker en kamp av en annan natur, men likafullt en kamp på liv och död. Den mot klockan och tandlös diplomati vid tyranniets rand. Wright har än en gång dykt ner i krigsromantiken och målar upp en missförstådd nationalhjälte med hela världens tyngd på sina axlar. De enda som förstår honom är kvinnorna i hans liv. Det är hållfasta hustrun Clementine spelad av Kristin Scott Thomas med elegans och superb humor torr som fnöske och Lily James rosiga sekreterare Elizabeth Layton som ser upp till honom med stor beundran.
Vi får ett naket porträtt av Winnie i bokstavlig och figurativ mening. I slutändan är det hans bristfällighet som gör honom storartad. Men svärtan vägs upp med lite lättsamt trams också. I en scen som känns som att den när som helst ska bryta ut i ett fullfjädrat musikalnummer gör medborgarna klart att de är med premiärministern. De är beredda att kämpa till sista blodsdroppen om så krävs. Seger till varje pris! Det är lite fånigt bitvis och aningen långsamt, men trots det lyckas filmen bära fram budskapet om vad sant ledarskap kräver. Blod, svett, möda och tårar. Det är uppfriskande i en tid då politiker verkar oförmögna att ge raka svar och värjer sig mot att ta ansvar.
