Crouching Tiger, Hidden Dragon

Hisnande, utsökt och delikat. Crouching Tiger, Hidden Dragon är en film som får dig att andas både lugnare och snabbare, som underhåller, engagerar och sveper in dig i ett sockerkantat sagoskimmer; en saga som av naturliga skäl inte är av västerländsk modell och som bär på lika delar goda hjärtan och bitter grymhet. Li Mu Bai (Chow Yun-Fat) är en hedervärd, behärskad krigare som tröttnat på det blodiga och farofyllda livet som slagskämpe och som längtar efter mer bestående värden i livet. Men han har en sista mission. Hans mästare är död, han blev förgiftad av den fasansfulla Jaderäven, och i väntan på ett tillfälle att hämnas honom drar sig Li Mu Bai tillbaka. Genom sin kvinnliga kollega Yu Shu Lien (Michelle Yeoh) lämnar han över sitt ryktbara och anrika svärd "Gröna ödet" som en present till en aktad man i Peking. Yu Shu Lien får ett fantastiskt mottagande som gäst hos Herr Te, och det visar sig att hon heller inte är den enda. Hos Herr Te finns också Jen Yu (Zhang Ziyi), en ung välkammad flicka som genast tyr sig till Yu Shu Lien och berättar att hon inte alls vill gifta sig som bestämt, utan helst av allt vill bli en fri, självständig krigare precis som Yu Shu Lien. Den äldre kvinnliga slagskämpen blir nästan lite generad av Jen Yus oförblommerade entusiasm och försöker för döva öron förklara att det finns strikta regler och hederskodex även inom krigarskrået. Senare samma natt smyger sig en svartklädd gestalt in i byggnaderna och stjäl det "Gröna ödet". Crouching Tiger, Hidden Dragon är en intressant och lyckad mix mellan klassiskt drama och en martial arts-film. Karaktärerna är mer nyanserade än i äventyrsberättelsen, det läggs mer vikt vid utveckling och dialog samtidigt som det naturligtvis finns mer fantastiska inslag än i ett vanligt drama. Det mesta är möjligt. Personer svävar, flyger och har oanade krafter, men även här har man lagt ner mycket möda på skiftningar och detaljer som nästan blir magiska - en av Ang Lees stora styrkor. Till och med de välkoreograferade slagsmålen ges karaktäristik - de är precisa, uttrycksfulla och har själ. Någonstans här kommer väl också min lilla, lilla invändning. För regissörens vilja att förmedla en air av sitt hemlands kultur, bland annat genom taoistiska och buddistiska ordspråk i dialogen, känns ibland lite överflödig och för bokstavlig. Framför allt när filmens karaktärer, deras omgivningar, motiv och val i sig själva är så levande och organiska att övriga föreläsningar känns som malplacerad Jane Austen, som putsförnuftighet som enbart är charmig i sina rätta omgivningar. Tillsammans med ett fast och lyhört regissörshandlag, fantastiskt skådespeleri och hisnande vacker musik är Crouching Tiger, Hidden Dragon inget annat än ett brinnande ljusklot i mörka tider.