Filmpersonligheten Stig Björkman representerar ett speciellt garde och en nästan förgången tid långt innan streamingtjänsternas seriemani. Hela hans yrkesliv har kretsat kring ett aldrig sinande intresse inför filmkonsten. Han har regisserat filmer som Jag är Ingrid (2015), minglat med internationella filmstjärnor, skrivit böcker om Ingmar Bergman och otaliga texter om filmens magiska kraft.
I Stina Gardells ömsinta Corona Film Club får vi möta regissören, författaren och filmkritikern Stig Björkman under hans coronaisolering. I ett hem fyllt av kultur, i ett sant kulturkvarter, låter han dagarna i ensamhet passera framför tv:n eller datorn. Över samtalsverktyget Zoom vinkar han och utbyter trösterika ord med välkända filmpersonligheter. Isabella Rossellini, Alicia Vikander, Seamus McGarvey, Olivier Assayas och John Sayles är några av de som dyker upp på den skrovligt korniga skärmen och berättar om hur livet förändrats under virusets intåg.
Corona Film Club är som titeln vittnar om, en inte särskilt händelserik film. Dagarna i karantänen passerar, åkningarna över kulturkvarteren likaså. Och samtalen över datorn är precis sådär släpiga och hackiga som för alla andra. Men ur den stillheten framträder också ett lockande tidsdokument över hur ovisshet som drabbat oss alla, kan hanteras. Filmpersonerna och den isolerade 82-åringens beskrivningar av tillvaron skapar tillsammans en smittsam intensitet som knappast går att värja sig mot. Man vill helt enkelt bara isolera sig och titta på film (och allra helst på bio).
Corona Film Club är en lågmäld men glädjerik film som med entusiasm fångar Stig Björkmans blick på filmkonsten.
