Kan en film verkligen leva upp till en titel som ”Cocaine Bear”? Inte denna film i alla fall. Ambitionen finns absolut där att göra något lekfullt galet och splattrigt men det blir snabbt tydligt att filmskaparna inte riktigt vetat vad de ska göra av sitt påtända skogsdjur.
Inspirerad av en verklig händelse där en björn snortade i sig en sjuk mängd kokain (och dog, IRL spoilers) inleds Cocaine Bear med att en flygande knarkkurir slänger ned kilovis med kokain över ett skogsområde. Rakt ner bland djur och natur, framförallt djur. Specifikt en björn. In i skogen vandrar snart en mamma (Keri Russell) i jakt på sin dotter och knarklangare (O’Shea Jackson Jr & Alden Ehrenreich) i jakt på sin vara.
Kroppsdelar blir snart avtuggade nästan lika ofta som kokainmoln till värde av miljontals kronor flyger i luften. Idén är nog att göra en skräckkomedi, men det blir aldrig vidare läskigt och det är ofta alldeles för glest mellan det roliga. Problemet är att de velat göra karaktärer man bryr sig om istället för att slänga in en grupp människor i skogen man ser fram emot massakreras av en vitnosig björn. För man hejar ju såklart på nallen. Resultatet blir tyvärr något underväldigande.
Tankarna går lätt till den superhypade Snakes on a Plane som byggde helt på idén att Samuel L. Jackson skulle få skrika om hur mycket han ogillade ormar på flygplan, men filmen vi fick blev inte någon ny kultklassiker. Inte heller blev det en stor flopp – bara en smårolig film som idag skulle gått direkt till streaming. Cocaine Bear kommer inte heller bli någon ny kultfavorit – trots det uppskattade försöket.
