Det mest anmärkningsvärda med Ruth Rendells Stenarna skola ropa, thrillerromanen som Claude Chabrol bygger sin nya film Ceremonin på är att man redan efter några sidor får reda på vad som kommer att hända.
Därefter följer en beskrivning av till synes oskyldiga händelser som leder fram till det våldsamma slutet. Trots, eller tack vare det, är detta en av de mest fascinerande böckerna i sin genre. Chabrol väljer emellertid att inte ge biopubliken några ledtrådar i filmens inledningen. Efter en kort anställningsintervju får den tystlåtna Sophie (Sandrine Bonnaire) jobb som hushållerska hos familjen Leli|vre i ett stort, vackert hus på landet. Till en början fungerar allt bra, men det kommer allteftersom fram ledtrådar om ett handikapp som Sophie till varje pris vill hemligt; hon kan inte läsa. Med små medel visar Sandrine Bonnaire den desperation, frustration och uppgivelse Sophie känner inför ett skriftligt meddelande, en inköpslista. Sophie får kontakt med den utåtriktade, pratsamma Jeanne (Isabelle Huppert), som arbetar på postkontoret i den närliggande byn. Trots att de utåt sett är varandras motsatser, visar de sig ha mer gemensamt än vad som egentligen är nyttigt för dem och deras omgivning.Det börjar visserligen bli tröttsamt att se två kriminella väninnor på bioduken, men Ceremonin har flera bottnar än så. Att både Sophie och Jeanne är outbildad arbetarklass kunde inte framhävas tydligare än mot familjen Lelivres idylliska, finkulturella och aningen ignoranta högborgliga tillvaro.
I deras vänskapsförhållande är Jeanne den drivande, det är Jeanne som hatar överklassen, som själv skulle vilja leva ett lyxigt liv, och som hetsar upp stämningen. Självupptagna, och till synes oförmögna till empati, är de två kvinnorna både motbjudande och fascinerande.Fransmannen Claude Chabrol har länge hyst en förkärlek till kriminella individer som utövar brott utan att verka känna någon skuld. Violette giftmörderskan (1978) och Svart ängel (1988), som både har Isabelle Huppert i huvudrollen, är två bra exempel. Både Huppert och Bonnaire är väldigt skickliga skådespelerskor, samspelet mellan dem är fullständigt avslappnat och övertygande, och deras uttrycksfulla ansikten ömsom döljer, ömsom avslöjar känslor.Chabrol skildrar utan stora åthävor, i jämn takt och med säker hand det ödesdigra händelseförloppet, det enda som inte riktigt håller är en av filmens nyckelscener, där Jeanne tappar greppet och går bärsärkagång hemma hos familjen Lelivre. Som åskådare frågar man sig varför, medan man som läsare av boken upplever det trovärdigt. Jag skulle rekommendera båda två.La Cérémonie
Skådespelare:
Regi:
