Catch Me if You Can

Spielbergs senaste är en lättsam bagatell, en underhållande men snart glömd snabbis som hade premiär i USA bara ett halvår efter att hans förra film, [I]Minority Report[/I], gick upp. Kanske har det gått så fort eftersom Spielberg för en gångs skull valt att hålla nere specialeffektskontot, här finns inga datoranimerade jätteödlor eller futuristiska science fiction-miljöer som ska hotta upp anrättningen. Istället är det nostalgi som ska vinna biopublikens gunst. En stram uppvisning i 60-talsmiljö där kostym- och scenografiavdelningarna tyvärr lyckats betydligt bättre med att skapa retroromantik än manusförfattaren och regissören. Storyn är en tjuv- och polishistoria av klassiskt snitt, där boven är en trevlig prick, så skicklig på att vara kriminell att till och med polisen som jagar honom fylls av beundran. En berättelse från en godtrogen forntid, då en gentlemannatjuv med lite charm och hjälpligt förfalskade checkar kunde lura lättflirtade kvinnliga bankanställda på miljonbelopp. Manuset bygger ursprungligen på en självbiografi av den notoriske bedragaren och förfalskaren Frank Abagnale som började svindla banker redan som tonåring. Under några hektiska år lyckades han dessutom fejka sig igenom anställningar som pilot, jurist och läkare (om man nu ska tro allt som står i en bluffmakares självbiografi). Hans livs berättelse iscensätts med hjälp av de pålitliga boxoffice-kossorna Leonardo DiCaprio och Tom Hanks. De gör båda ett hyfsat jobb i huvudrollerna som skojaren och snuten men det uppstår en klasskillnad varje gång birollsinnehavaren Christopher Walken kommer i närheten av kameran. Walken strålar nämligen i rollen som Franks pappa, en bluffmakare även han, och lyckas på några få ögonblick förmedla historiens egentliga kärna - bedrägeriets oemotståndliga berusning av maktfullkomlighet och verklighetsflykt. Tyvärr visar inte regissören samma engagemang för det amoraliska, därför blir det lite trist, ja till och med präktigt mot slutet. Abagnales beteende förklaras som ett sökande efter en fadersfigur, och Spielberg kan lägga ytterligare en försumbar film på temat till sin filmografi.