Den 21:a Bond-filmen. I vilken Mads Mikkelsen spelar high stakes-poker med svåra ögonsår och Daniel Craig inte bara gör den bästa Bond sedan Roger Moore, utan även är och nosar på den spännande fritidssysselsättningen - monogami!
Efter att serien de senaste femton åren helt saknat relevans, bjuder Martin Campbell på en smått hissnande kursändring. Camp, blinkningar och Oppfinnar-Jocke-hyss får vika plats för en hyfsat brutal karaktärsstudie. Nu har Ian Fleming tyvärr inte kunnat kommentera händelseutvecklingen på 42 år, men jag misstänker att det hängde en poster på Daniel Craig vid hans arbetsbord.
Rätt ska vara rätt. Själva premissen här är inte mycket att skriva hem om. Vår man i hetluften ska spela en omgång poker med terroristbankiren Le Chiffre (Mikkelsen) på Casino Royale i Montenegro för att förhindra framtida illdåd. Låt gå för att hans spelskicklighet inte skulle räcka många varv mot Torgny Mogren i Pokermiljonen. Men man har i gengäld haft det goda omdömet att spara på Al Qaida-snacket (trots en vag post-9/11-miljö) och låter honom dessutom battla med en utmärkt Eva Green.
I original-Casino Royale från 1967 utgjordes den här trion av Peter Sellers/Ursula Andress/Orson Welles. Det här en helt annan typ av film (och då tänker jag inte bara på att man aldrig får se en kedjerökande Woody Allen bli buskis-arkebuserad av militärpolis).
Inledningsjakten är monumental och i alla fall första timmen är utmärkt. Viss reservation för stagnerade manus och beach-spännarscenerna där Craig mest sett ut att ha gått vilse från en provspelning för Hulken 2.Skådespelare:
Regi:
