The Birdcage - lånta fjädrar

Det är inte svårt att se tankegångarna bakom beslutet att göra en amerikansk remake på franska succékomedin från 1978, Får jag presentera: min mamma, Herr Albin (La cage aux folles). 18 år har gått och de amerikanska finansiärerna anser nu att även USA är moget för en historia om så läskiga saker som transvestism och homosexualitet. (Publiken var dock med på noterna redan när det begav sig - La cage au folles drog på sin tid fulla hus i USA). Och transvestismen ligger liksom i luften i USA; australiska Priscilla - öknens drottning banade väg för förra årets To Wong Foo, thanks for everything! Julie Newmar där till och med Patrick Swayze och Wesley Snipes agerade i drag. Mer folkligt än så kan det kanske bli, men inte mycket. Och så visade ju Välkommen mrs Doubtfire att Robin Williams klär i klänning. Men vi talar naturligtvis inte om några obekväma aids-tragedier utan rena förväxlingskomedier med lagomt liberala förtecken där homosexualiteten bara är ett, utbytbart, verktyg för att skapa pinsamma och komiska situationer i gränslandet mellan allmänna normer och allmänna fördomar. Grundkonflikten i Birdcage, att en fin flicka vill gifta sig med en man vars "mamma" är en transvestit, är exempelvis inte olik den i Gissa vem som kommer på middag där Spencer Tracy och Katharine Hepburn nästan får hjärtattack när deras dotter vill gifta sig med svarte Sidney Poitier. Det är bara frågan om vilken fördom som är tillräckligt avdramatiserad för att kunna förlöjligas på allmän duk. Och visst är det kul att se den moraliska högern få ett par pumps i skrevet och nog ryser man lite lagom inför Williams och hans bögkamraters orgie i dålig smak. Men precis som jag aldrig insett underhållningsvärdet i att se Christer Lindarw sjunga schlagers iförd teddy har jag svårt att hålla kvar mitt goda humör genom hela filmen. Några spretande lillfingrar och fjollig silly-walk gör några bra sketcher men inte en hel film. Mike Nichols pluskonto är stort och påverkas inte nämnvärt av denna bagatell, samma sak gäller för Dianne Wiest som har en få förunnad förmåga att lysa upp vilket mörker hon än träder in i.