Behind The Sun

I början av 1900-talet, ute på den brasilianska landsbygden, gulnar en blodig skjorta i solen. När den bytt färg är det dags för hämnd, och en efter en tar grannarna kål på varann och hela sin gamla livsstil. Tidigare fanns slavar och plantager, nu finns bara äran, som måste försvaras trots att framtidstron är så liten att man inte ens brytt sig om att ge den yngsta sonen ett namn. Han får ett nu, Pacu, av cirkusprinsessan Clara som reser förbi, tillsammans med en bok om den lilla sjöjungfrun som han inte kan läsa. Men bilder och gissningar är nog för att sätta igång fantasin. När tanken om ett liv någon annanstans, på ett annat sätt, flyttar in i sovkammaren han delar med sin överlevande och avgudade storebror Tonho, är filmens enkla berättelse etablerad. Pojkarna kan inte förändra världen omkring sig, men de kan kanske själva bryta den onda cirkeln. Lätt är det inte,visar regissören Walter Salles (Central do Brasil) i hjärtskärande vackra bilder som helt onödigt kompletteras av övertydlig dialog. Gårdens hårt drivna oxar trampar sitt spår runt kvarnen även då de släpps fria. Tonåringen Tonho rymmer med cirkusen,men tar inte av sig armbindeln som pekar ut honom som vendettans nästa offer. Clara kan andas eld och flyga som en ängel men hämmas av sin lojalitet till styvfadern. Lille Pacu glömmer sagan om sjöjungfrun och kan inte längre trösta sig med en flykt till kungariket i havet. I en amerikansk film skulle pojkarnas kärlek till Clara driva filmen, men här står plikt och tradition i centrum. Någon måste dö innan filmen tar slut och frågan blir vem, eller vilka. Det är lite väl tunt, är problemet. Helt oavsett vilka val karaktärerna i filmen gör kommer filmen och eran den beskriver att ta slut på samma sätt. De vuxna kommer att få sörja (viket de med sin patologiska envishet förtjänar), barnen kommer att frigöras genom förändring eller döden. Salles ger varje detalj en allegorisk pregnans men familjen på slätten symboliserar ändå inget mer än andra familjer i traditionstyngda områden. Kanske Albanien därifrån romanoriginalet kommer, eller nordamerikansk obygd förr i tiden,eller delar av Afrika. Jag har som de flesta skandinaver tre generationers distans till en liknande mentalitet och Salles misslyckas, trots sin gedigna filmkonst, med att skapa ett engagemang för sin berättelse.