Det har nu gått arton år sedan vårt första möte med Céline och Jesse i Wien. Då möttes de bara för en natt, nio år senare för en dag och nu delar de ett liv tillsammans. Den här gången träffar vi dem och deras barn under några semesterveckor i Grekland. Céline är precis på väg in i en ny fas av sin karriär och trivs med livet i Europa. Jesse längtar hem till USA och sin son från ett tidigare äktenskap. Situationen utlöser en konflikt om hur de ska gå vidare, tillsammans eller var och en för sig?
De långa tagningarna, den ordrika dialogen och känslan av att vandra omkring i en europeisk resekatalog är intakt. Men om de första två delarna kännetecknades av romantiskt svärmeri så är detta mer av en filmatiserad medelålderskris. Ju längre in vi kommer i filmen desto mer börjar grälen, precis som i verkligheten, gå på tomgång. Jag hävdar fortfarande att Julie Delpy är en gudabenådad dialogkonstruktör men i det här fallet blir det faktiskt ett pratminus för mycket. Tillslut vill man bara att terapeuten Poul Perris från SVT:s Par i terapi ska dyka upp och sätta stopp för allt innan det går sönder helt.
