AVP: Alien vs Predator

[I]Alien[/I] är var mans egendom numera och även om det är trevligt att möta den gigerianska slem-velociraptorn igen känns det inte särskilt fräscht. Inte efter att minnet av [I]Alien: Resurrection[/I] ställdes mot detta rymdgotikens föredöme, jubileums-[I]Alien[/I], i vintras. Men nu är fighterslemmot tillbaka, tillsammans med en nygammal fiende som vi inte sett på bioduken sedan solorullarna1987 och 1990. Det är så länge sedan! Blotta åsynen av stjärnviddernas välkamouflerade supersoldater gör mig barnsligt glad. Det är så länge sedan att jag undermedvetet fortfarande tror att Aliens motståndare i den här filmen heter Pridejtår. Älajen mot Pridejtår! Det var ett gammaldags actionspel, och nu är det en gammaldags actionfilm. Skräp, naturligtvis, men en mycket ärlig form av skräp. Allt som är dåligt är det av en enda orsak -- att det helt enkelt inte var någon prioritet att göra det bra. I stället har man fokuserat på viktigare frågor, som vilken färg ytskiktet på en Alien har och vad Predator har för utrustning i vinterklimat (nätstrumpor, lite överraskande). Trots min nostalgiska inställning tyckte jag ärligt talat att filmens inledning var lite väl schablonartad. En suspekt rik företagare gör ett konstigt fynd på Antarktis och sätter ihop ett superteam av forskare, men ger dem inte tid att förbereda sig på sitt uppdrag. Det är larvigt, även om man vet att det gör det samma eftersom de ändå alla kommer att börja dö inom kort. Jag tror också att Paul WS Anderson borde studera Arnolds ouvre: ju mindre det talas, desto bättre är det. Inte på grund av brytningen, men den som skriver dialog genom att köra åttiotalsmanus igenom sammanfattningsfunktionen i Word borde egentligen inte få göra så här dyra produktioner. Så hjältarna gräver ner sig i en underjordisk förhistorisk superpyramid. Där är Älajen, och där är Pridejtår, och byggnaden är en enda stor fälla -- tänk [I]Thirteen Ghosts[/I] möter [I]Sphere[/I], med monsterslem. På det stora hela är [I]Alien vs Predator[/I] ett föredömligt exempel i genren ganska underhållande filmer som om något år kan hyras för tio kronor i din videobutik. I det här fallet får man ju pröjsa för en biobiljett, men vi som lockas av titeln belönas för en gångs skull med precis den film vi väntat oss. [I]Premiär den 5 november[/I]