Änglars drömliv

Isa (Elodie Bouchez) är i 20-års åldern och lever för dagen. Det enda bagaget hon bär med sig är en ryggsäck och en stor tro på att det nog finns värme, någonstans och att det mesta ska gå vägen bara hon vågar vara öppen och har tillräckligt mycket vilja. Isa låter sig stranda ett slag i Lille, där hon får jobb som sömmerska i en fabrik. Hon klänger sig fast vid Marie (Natacha Régnier), som låter henne bo i sin lägenhet och med en skräckblandad förtjusning låter henne komma brännbart nära. De kommer från en snarlik bakgrund och trots att de är väldigt olika ger de varandra en symbiosartad trygghet. De tillrättavisar och förmanar varandra som två prudentliga morsor, utförligt som två ungar utforskar de sin dragningskraft på det motsatta könet, de leker sina liv och drömmer om den riktiga närheten. Det liv som alltid känns för avlägset. Den mycket lovande och sevärda långfilmsdebuten Änglars drömliv är egentligen en ganska klassisk berättelse om vinddrivna ungdomar som försöker att frigöra sig från det förflutna: människor som söker efter kärlek, en vidare mening och ett sammanhang. Men Änglars drömliv har en levande nerv som många filmer saknar. Den vågar, likt Fucking Åmål, skildra sin samtid på ett ganska avskalat sätt, utan att för den sakens skull bli förenklande eller moraliserande. Utan att vara pastellfärgad, befinner den sig i klart samma klass som charmiga Mina, och den befinner sig endast några få snäpp under den nakna Under huden. De unga, opretentiösa och rasande skådespelerskorna Elodie Bouchez och Natacha Régnier både förför och imponerar, och det var ingen vidare förvåning att dessa tu fick dela på priset för bästa skådespelerska vid Cannes årliga film-baluns.En liten invändning är dock att en del skeenden i filmen känns lite väl slarvigt iscensatta. Avsnitt som när de flamsar runt i ett köpcentrum och förföljer olika män som de föreställer sig är rika, känns ganska fjantiga och skulle lätt kunna undvaras. Det är så som det blir när man gärna vill skildra något som man inte riktigt längre har kontakt med utan bara en vag uppfattning av. Men framför allt är Änglars drömliv så mycket mer än en lättsmält ungdomsskröna. Till och med strulputtarna Fredo (Jo Prestia) och Charly (Patrick Mercado) är värda i alla fall en fjärdedel av biljettpriset. Och om du ler riktigt brett, så kanske de dessutom släpper dig före i kön till det lokala discot.