År efter år har gått med åtstramningsåtgärder, men trots det blir Greklands ekonomiska haveri bara värre och värre. Trojkan, en sammansättning av Europeiska kommissionen, Internationella valutafonden och Europeiska centralbanken, har tagit kontroll över ekonomin, men deras intresse ligger snarare i EUs kortsiktiga ekonomiska mående än Greklands möjligheter att ta sig ur den humanitära kris man desperat försöker kravla sig ur. De som ska omförhandla grekernas förutsättningar är taffliga byråkrater som i bästa mån ska försöka lappa ihop det krackelerande samarbetet.
Filmens ton är besynnerlig och tar sin tid att bekanta sig med. Det tragiska i grekernas realitet är aldrig långt borta, men samtidigt befolkas filmen av kufiga statsmän som försöker knacka fram avtal på bruten engelska. De är småsinta, griniga och oärliga i sina intentioner. Storpolitiken intar sin plats i sandlådan. Samtidigt som den grekiska arbetaren inte fått lön på ett halvår.
Humorn är underlig och inte helt uppenbar, men utan den hade filmen varit för faktatung och trögflytande. Det är den till viss del ändå, inte minst när tyskarna, med den Dr. Strangelove-osande Wolfgang i spetsen, går på om att grekerna inte under några omständigheter får bryta MoU (Memorandum of Understanding). Men för det mesta lyckas veteranen Costa-Gavras få ut så mycket spänning som situationen förtjänar.
Adults in the Room lyckas vara två saker samtidigt. Å ena sidan gestaltar Costa-Gavras hur ett skuldberg får en hel nation att gå på knäna, å andra sidan skapar han fnissiga situationer när en armada i grådaskiga kostymer i synk sliter åt sig översättningshörlurarna när någons brutna engelska ersätts med modersmålet. Två motsatta tonlägen som tillsammans utgör en oväntat tilltalande enhet.
