”Bourne möter Inception” fläskar reklamrösten på och inger falska förhoppningar. För det här är varken rått och smutsigt som Bourne-serien eller storslaget och helhjärtat som Inception.
The Adjustment Bureau balanserar istället mellan att vara ett politiskt drama och en romantisk thriller med science fiction-strössel, och med allt jonglerande glöms det mest fundamentala bort – att göra filmens värld trovärdig.
Matt Damon spelar en framgångsrik politiker som av misstag får insyn i The Adjustment Bureaus arbete, ett jobb som går ut på att kontrollera människor genom att påverka deras vardag, oftast genom minimala justeringar. Allt gott, så långt. Byråns agenter, tydligen är det okej att tänka sig dem som änglar, jobbar åt någon som endast kallas för The Chairman, som i sin tur har en plan för varje människa som skrivs ned i anteckningsblock med iPad-ambitioner. Agenterna har dessutom förmågan att nästintill teleportera sig, men endast när de har hatt på sig och här blir filmens fysiska lagar reducerade till svårköpta för-att-vi-säger-det-argument. Det är synd, för The Adjustment Bureau bjuder på en alltid välspelande Damon, en intressant romans och ett snyggt yttre. Känslan som består, allra tydligast i det förhastade slutet, är dock att det här är två-tre filmer i en som snubblar på sina egna spår och inte lever upp till sin potential.
