Tim, den väluppfostrade och aningen tafatta sonen i den nästan äckligt perfekta familjen från soliga Cornwall, får en dag reda på att han har förmågan att färdas tillbaka i tiden. På så sätt kan han förändra saker som redan har inträffat, vilket så klart även skapar en fjärilseffekt. Naturligtvis, antagligen inspirerad av Bill Murray i Måndag hela veckan, använder han denna förmåga till att haffa en tjej. Stammade han när han introducerade sig? Inga problem, testa en gång till. Kunde han inte leverera första gången i sängen? Det är lugnt – gör om, gör rätt.
Den här typen av filmer skapar alltid stora moraliska frågor i mitt huvud. Som till exempel: är det inte extremt etiskt tveksamt att hålla en sådan här förmåga hemlig för sina nära och kära och istället använda den för att experimentera på dem med olika scenarior som alla går ut på att folk ska gilla en mer? About Time har dock ingen tid för obekväma filosofiska gråzoner, utan fokuserar på att vara charmig och harmlös. Och det lyckas den bra med, även om det innebär att den fegar ur. Richard Curtis har snickrat ihop ett roligt manus, skådespelarna verkar genuint trivas tillsammans och det fantastiska soundtracket bildar ett perfekt komplement till de mer känslosamma stunderna. Bortsett från en lite för lång speltid och några scener som är där enbart för att frammana billiga tårar är AboutTime en lyckad romantisk komedi.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2013.
