Året är 1981 i New York. Det var ett år då kriminaliteten kulminerade. Oscar Isaac spelar Abel Morles, en latinamerikansk entreprenör som handlar och distribuerar olja, och som strävar efter att dominera branschen i stor skala. Han har chansen att starta sitt imperium om han köper ett stycke värdefull mark, en varvstomt i Brooklyn som ger honom de fördelar han behöver. Han satsar allt på ett kort, det vill säga allt han äger, plus ett banklån som han säkert, säkert kommer att få.
Men det kör ihop sig. Resten av pengarna måste fram innan tiden går ut, annars förlorar han allt. Abel sätter en stolthet i sina hittills, i princip, hederligt skötta affärer och väjer undan från gangstermetoder och fiffel som vore en lättare väg att gå. Allt medan hans lastbilar kapas på vägarna och konkurrenterna stjäl hans olja under våldsamma former, och skattemyndigheten (i form av utmärkt underspelande David Oyelowo) gör hembesök för att hårdgranska bokföringen som kanske inte tål en riktigt så nära inspektion. Hans hustru Anna (en briljant Jessica Chastain) härrör från en maffiasläkt och är den som hårdkokt håller ordning på bolagsredovisningen med målade halvdecimeterlånga naglar på räknedosan. Hon är förtrogen med fulspelets fördelar, och samtidigt som hon respekterar Abels ärliga avsikter hetsar hon honom till att göra vad som krävs när affärskonkurrenterna tar till hotfulla handgrepp.
A Most Violent Year handlar om den amerikanska drömmen som ter sig lika ren och pur som snön i ett vintrigt New York. Kapitalismens inneboende element av brottslighet och smuts är vad Abel åtminstone tror att han kämpar emot, han vill mer, men gränser förskjuts ständigt och verkligheten kräver kompromisser.
Filmen sjuder av atmosfär och dova färger och flyter med oavbruten spänning fram på musik och stämningar. Bilarna är fina och kantiga med träpaneler på sidorna. Oscar Isaac sportar en beige fotlängds kamelhårsrock. Coppola och De Palma eller Sidney Lumet verkar ha sprinklat ut ett magiskt damm över hela regissören J.C. Chandors projekt.
