50 first dates

Kombinationen Adam Sandler/Drew Barrymore betydde big bucks i halvkassa [I]The Wedding Singer[/I]. Nu, sex år senare, är det tänkt att succén ska upprepas. Förutsättningarna för 50 First Dates är relativt enkla. På Hawaii bor djurskötarpojken Sandler. Han flaxar runt från tjej till tjej och vägrar att stadga sig. Barrymore är konstlärar-flickan som varit med i en bilolycka och fått en hjärnskada som gör att hon varje dag vaknar och tror att det är den 31 oktober -- samma dag som olyckan. Pojken och flickan träffas, kemi uppstår och pojken inser att det enda sättet att vinna flickan på är att uppvakta henne varje dag som om det var första gången de träffades. På Aspberger-skalan brukar Adam Sandler landa någonstans mellan Ross i [I]Vänner[/I] och Tom Green. Men i den här filmen finns det två karaktärer vars enda uppgift är att stå i vägen för plumpa skämt om hur fula och sepe de är. Detta gör att Sandler får vara suave womanizer nästan hela filmen igenom. Förolämpningshumor i all ära men ibland förstår man helt enkelt inte varför de är så dumma mot varandra. Sandler trackar sin butchiga djurskötarkollega Alexa genom hela filmen fast hon egentligen inte är annat än snäll. En liten hawaiian-gubbe liksom bara dyker upp i olika scener för att säga till Sandler att han är sänkt. Och alla i hela filmen mobbar Barrymores steroidstinna brorsa (Sean Astin, Sam från [I]Sagan om ringen[/I]-filmerna, är riktigt rolig som läspande bodybuilder). Ibland är det kul. Och ibland är det bara helt meningslöst. Förmodligen är den kommersiella tanken att vaga marijuanareferenser och knullskämt ska locka killarna men att den romantiska inramningen ska locka tjejerna till biograferna. Resultatet är väldigt splittrat. Men faktiskt inte helt misslyckat. Som komedi i samma mongoskola som [I]Dum & dummare[/I] funkar den. Lyckas man bara komma över soundtracket som förutom tio sekunder av Flaming Lips [I]Do You Realize[/I] och Beach Boys [I]Wouldn't It Be Nice[/I] består av helt vedervärdiga turistreggaeversioner av åttiotalshits, döljer sig en ganska söt historia med ett och annat gapflabb. Sandler är okej och Drew Barrymore är riktigt grym (speciellt med baseballträ) och inte ens en valross som kräks och 311 som slaktar The Cure kan förstöra den allmänt myspysiga stämningen.