Filmatiseringen av Sveriges mest hollywoodkompatibla journalistscoop sedan IB-affären är äntligen här! Efter avslöjanden om smutsig oljejakt i konfliktdrabbade Etiopien, och den fängelsevistelse som följde, har Martin Schibbye och Johan Persson tilldelats en permanent plats i svensk grävhistoria. Känslan av högt produktionsvärde förstärks av att man till huvudrollerna castat skådespelare som är aningen mer bildsköna än verklighetens förlagor, Matias Varela och Gustav Skarsgård. Inledande drönaråkningar över etiopiskt stäppland ackompanjerat av dramatisk musik fastslår vidare att detta är en svensk produktion av internationell klass. Filmen levererar som påkostad grävthriller, men liksom många andra dramatiseringar av verkliga händelser riskerar den ibland att bli aningen för insnärjd i sitt eget David och Goliat-narrativ.
Hjältarna Schibbye och Persson är journalister utan vare sig gränser eller tillkortakommanden, och motarbetas av en ond och kafkabyrokratisk världselit, främst representerad av Sveriges dåvarande utrikesminister Carl Bildt. Det må så ha varit, men budskapet om våra hjältars tapperhet fastslås aningen fler gånger än nödvändigt. De kulturella och språkliga förbistringar som följer med ett internationellt gisslandrama gestaltas däremot på ett både underhållande och nyanserat sätt. Efter en skenavrättning påtalar Schibbye inför den lokale krigsherren att han just brutit mot såväl mänskliga rättigheter som Geneve-konventionen. Krigsherren faller inte för journalistik A-kunskapen, utan svarar: “What are you gonna do, call the Court of Justice in Haag?”. Scener som dessa gör 438 dagar minnesvärd.
Filmen lyfts av ett fint foto och en rad lyckade miljöskildringar. På vår resa mot frihet färdas vi från brusigt somaliskt gatuliv, genom överbefolkade flyktingläger och vidare till mardrömsfängelser i öknen. Varje ny miljö är lika visuellt engagerande som trovärdig. 438 dagar lyckas i slutändan uppfylla målet för filmatiseringar av verkliga händelser: filmen levandegör berättelsen om Etiopienjournalisterna, och fastslår den gamla sanningen att verkligheten överträffar dikten.
