Kommentarer på: Dags att omfamna könsförvirringen

Visa inlägget

25 kommentarer

Skriv kommentar
  1. Bild för Anna
    Anna

    Hej, jag känner igen mig SÅ MYCKET i din beskrivning. När jag upptäckte queerbegreppet så blev jag överlycklig. Att inte behöva definiera mig, varken som kille/tjej, bi/homo/hetero osv = freedom!!!

  2. Bild för Ida
    Ida

    Så himla rakt och ärligt skrivet <3

  3. Bild för Charlort
    Charlort

    När jag hittade till queera sammanhang så kändes det som om jag för första gången kunde stå ut med mig själv, i och med att ingen tog för givet att jag bara för jag har uppenbara tuttar, skulle bete mig på ett sätt som "kvinnor" ska. Att slippa bli antagen som något och därför inte känna att en hela tiden failar i andras ögon eller ljuger för sig själv/andra. Tror inte alls på en värld uppdelad i dikotomier (wikipedias förklaring av ordet:__ gemensamt uttömmande: allt måste höra till ena delen eller den andra, och: ömsesidigt uteslutande: ingenting kan samtidigt tillhöra båda delarna)men är vi inte först o främst människor o fett olika varandra och fett lika varandra på så många sätt? känns liksom som att det är svårt nog att komma överens o förstå o lära sig att älska sin kropp, vårt verktyg och vår farkost i den fysiska världen, som förkroppsligar vår upplevelse o låser oss i köttet som inte kan leva för alltid. Sen att på det få bestämt hur ens personlighet är och hur ens begär borde se ut utifrån könsorganens utformning, nä asså det är inget roligt liv.

  4. Bild för Rosmarie
    Rosmarie

    Fint skrivet! Jobbigt samhälle där folk ska behöva lägga så mycket energi på att fundera över vilket fack de passar in i, istället för att bara vara. Man borde liksom inte ens behöva "bestämma sig" om såna här saker.

  5. Bild för Susanna
    Susanna

    Väl skrivet. Heja dig!

  6. Bild för Björnen
    Björnen

    Hej,

    känner igen mig i allt du skriver. Jag brottas med samma könsförvirring, har gjort det hela mitt liv (åtminstone sedan puberteten) även om bekymren snarare blivit värre med åren och inte bättre. Det tråkiga är att jag upplever att feministisk/queer input genom vänner och litteratur bara förvärrar tillståndet. Jag förstår att det som kvinna (i kropp eller själ) måste vara en befrielse att få ta del feministiska/queera umgängen men för mig har det bara spätt på ytterligare mitt dilemma och mitt självförakt. Min kropp, röstläge och kroppsspråk (åtminstone delvis) gör att ständigt måste förklara mig, försvara mig. Min önskan att ta del fullt ut betraktas alltid med misstänksamhet. Aldrig tidigare har jag tillskrivits så många egenskaper, åsikter och fördomar om allt från politik, sex till helt vardagliga saker. Det känns hopplöst och jag känner skuld över (förutom mina privilegier) det faktumet. Att klaga på feminism är verkligen det mest ocoola som finns men det finns verkligen ingen "befrielse" för mig i den här ideologin. Jag har lust att lägga allt på hyllan, skita i allt som tynger mig vilket vissa dagar går bra och andra åt helvete. Det känns som om rörelsen som strävar efter att upplösa etiketter och identiteter motsägelsefullt kräver att man identifierar sig, och identifieras, med en rad olika begrepp (homo-, bi-, hetero-, cis-, trans etc.) Något som jag aldrig har klarat att göra! Syftet med detta inlägg är inte att trolla eller provocera (något som jag ofta anklagas för att göra när jag tar upp problematiken i feministiska sammanhang), jag köper de antaganden som ideologin gör och jag önskar att jag kunde vara en "god feminist". Men jag kan bara... inte... och det mår jag som ett as över

    Peace

  7. Bild för D-vitamin
    D-vitamin

    Ja! Har en nyföding och diskuterade det här mycket innan hon föddes. Att vi liksom ska vara öppna för allt. Att vi ska visa att allt är ok redan från början. Vi hamnade i diskussion med en anhörig som tyckte att vi skulle göra barnet förvirrat på det sättet. Att det finns två kön och så är det med det. Men jag och min sambo tycker istället att varför begränsa sig så? Om hon visar sig vara något annat än den flicka hon ser ut som blir det så mycket svårare för henne om vi håller fast vid att det bara finns två alternativ. Och om hon nu är en helt vanlig flicka så är det ju fint och bra men då har hon fått lära sig från början att acceptera andra precis som de är.
    Jag rör ofta till det när jag har många tankar i huvudet men hoppas jag lyckats få fram vad jag menar.

  8. Bild för M
    M

    wow, tack för att du skriver det här. så himla nyttigt att läsa (även om jag anser mig vara medveten osv så känns det alltid otroligt bra att få folks personliga erfarenheter för att komma det närmare. för mig alltså.)
    väldigt starkt skrivet och jag hoppas att mångamånga läser! tack som sagt för att du delar med dig!

  9. Bild för Emmi
    Emmi

    Bra skrivet ! Känner igen mig. Få stunder man känner sig helt fri tyvärr. Hoppas på fler framsteg inom genusvetenskap och uppvaknande av allmänheten.

  10. Bild för hw
    hw

    Det här inlägget gör mig glad och på nåt konstigt vis stolt över mig själv som läser din blogg. Fast jag blir nästan lite väl ego, vill liksom inte dela med mig av dig, mysigare om du är min hemlighet som jag läser i smyg när barnen pärlar eller bygger sköldpaddskojor i garderoben.

    Du är en förebild. Med humor. Gutt.

    Pax Vobiscum.

  11. Bild för Jo
    Jo

    Jättebra inlägg! Jag har själv aldrig känt mig könsförvirrad och har alltid accepterat att jag är "kvinna" (samtidigt som jag på senare tid tycker att vad fan är "kvinna" för något då?) men tycker det här är så otroligt viktigt och intressant!

    Jag tycker att det är så sjukt intressant ur en biologisk synvinkel, det är så många som antyder att alla har rätt att "känna" som de vill (och antagligen ännu fler som inte ens vill ge den möjligheten), och det är även självklart för mig att så ska det vara, men om jag har förstått mina biologi lektioner rätt så är det bullshit. Naturen har inga bestämda kön, djur och växter är inte solklart hane och hona, så varför i hela friden skulle vi människor vara det? Könstillhörighet är egentligen en mänsklig uppfinning.

    Hen-uttrycket har varit long-time coming minst sagt! Tack för ett tankeväckande och personligt inlägg!

  12. Bild för Oskar

    Så tänkvärt skrivet!

  13. Bild för Shitstain Barbie

    Åh herregud, jag har nog aldrig känt igen mig så mycket som jag gör i din text. Jag trodde att jag var den enda som kände såhär!? Tack för att du synliggör detta.

    Jag tror att anledningen till att jag blev intresserad av genus och feminism från början var nog för att hitta mig själv och min egen könstillhörighet, eftersom jag alltid känt mig som ett mellankön. Queerperspektivet gjorde att jag såg kön med nya ögon, och att det inte är vad som behöver definiera oss.

    Brukade skämtsamt ALLTID kalla mig för en mental hermafrodit förut, och är också glad över hen-ordet!

    Hursom, tack för ditt inlägg!

  14. Bild för A
    A

    så fint och bra skrivet! tack för att du delar med dig.

  15. Bild för Alexandra
    Alexandra

    Han, hon, hen, i vilket fall som hellst tycker jag du är fin och modig som tar upp det här ämnet. Jag har lidit av samma sak hela min uppväxt men jag har hållt tankarna för mig själv men har alltid varit en "pojkflicka" som alla kallat mig. Idag vid 27års ålder har jag slutat tänka i samhällets normer och etikett system. Så jag hör börjat lyssna på min egen inre röst som skiftar lite men jag har vågat vara den jag är och jag har börjat komma närmare min kropp.

  16. Bild för Lukas Ljungcrantz
    Lukas Ljungcrantz

    Hej,
    Jag har varit könsförvirrad, känt att min kropp är ett skal med et yttre som inte passar, nästan som att se sig själv i spegeln varje dag och inte känna igen eller acceptera det som man ser framför sig. De är som att bära fel tröja, något som siter fel, något som du måste ha på dig hela tiden, och även om man tycker om färgen på tröjan så passar inte tyget, det sitter ibland tight, ibland för löst och ibland bara obeskrivligt. Tyvärr är det inte många som förstår den känslan, så de nya uttrycken är ett bra sätt för att ge folk en känsla av att "passa in någonstans", i någonting utanför stereotypen. Själv är jag transsexuell, men många gånger passade din beskrivning in på mig, där jag inte visste, där jag var förvirrad och tänkte som du skrev i början - "kan jag inte bara nöja mig ?" och att "krångla till det" genom att OCKSÅ gilla killar, skapade flera underkategorier som många inte förstår när man försöker att förklara/berätta om sig själv, eller när man har en diskussion med någon som är hopplöst fast i det stereotypiska sättet att se på kvinnor och män. Jag rent utav ogillar de människorna.

  17. Bild för Hej Sonja

    <3 ni är bäst! 

  18. Bild för sara
    sara

    Känner väldigt mycket igen mig, även om det för mig kanske inte handlat om förvirring. Jag har alltid känt mig väldigt säker på att jag inte är "kvinna". Precis lika säker som jag varit på att inte är "man". Har ägnat en stor del av mitt liv åt att lajva tjej/kvinna för att inte sticka ut och för att slippa frågor och ifrågasättande, men känner mig allt mer fri att släppa det och vara mig själv precis som jag är - dels för att jag nu är en gammal tant som kan göra som jag vill ;) och dels för att det inte längre känns lika ensamt att avvika från två-köns-stereotypen. Det är verkligen otroligt befriande!

  19. Bild för J
    J

    Hej! Detta inlägget lärde mig mer om könsförvirring, vilket är något jag kan allt för lite om men jag vill lära mig mer. Jag tycker det är väldigt modigt att prata om detta öppet i det fördömande samhälle vi lever i. Så tack för att du delade med dig! =)

  20. Bild för Linus Jönsson
    Linus Jönsson

    TACK!!! Du anar inte hur mycket jag behövde den här texten! Har länge inte vågat ta min könsförvirring på allvar just för att jag inte kunnat "bestämma mig" för någon av de två könen som som finns i dagens samhälle. Nu när jag har börjat komma ut och är inne i min process märker jag att folk runtomkring mig väntar på att jag ska "vara klar" och det gör mig sjukt stressad och frustrerad. Att få vara förvirrad ska inte behöva vara skambelagt och processen behöver inte ha ett slut!

  21. Bild för Spektrum
    Spektrum

    Jag blir så lycklig av att höra sånt här, att det inte bara är jag som känner så. Vilket/vilka pronomen vill du att en ska använda om dig?

  22. Bild för Lotta
    Lotta

    Känner igen mig som så många andra ovan. Har dock lite svårt för queerbegreppet eftersom det innefattar så mycket coolhet, vilket jag inte gör. Könsförvirrad eller icke-binär känns betydligt närmare. Hade själv anorexi under tonåren som tror jag var ett sätt för mig att radera kroppen på, men det är så svårt att veta om jag inte accepterar min kropp för att jag är kvinna eller just för att jag inte är kvinna. Nuförtiden slås jag alltmer av den här känslan du beskriver i texten, men samtidigt vet jag inte vad jag ska göra av den? Jag vet liksom inte om det är problematiskt för mig om andra ser på mig som kvinna utan kanske egentligen bara viktigt att lära känna mig själv. Vad är viktigt för dig eller vad har du gjort av din vetskap?
    Allt gott till dig.

  23. Bild för Regina
    Regina

    Exakt sådär har jag tänkt: bög i tjejkropp. Fel två gånger om, liksom. Har aldrig vågat säga det till någon.

Skriv kommentar

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Hej Sonja

Sonja kommer från kallkällorna i Lapplands Latikberg men för tio år sen lämnade hon Västerbotten och drog till västkusten. Detta gjordes utan någon större eftertanke och så har de allra flesta av Sonjas livsavgörande beslut sett ut.

Förutom att hon har barn och ett par vänner som är schyssta så gillar Sonja att vara för sig själv och utforska alternativa världsåskådningar. Utöver det frilansar hon som krönikör i både tidningar och radio.
Sonja älskar underhållning, tunga grejer och att läsa visdomscitat på kylskåpsmagneter. Denna blogg är en direkt avspegling av detta.

Sonja är kanske mest känd från twitter så följ henne gärna där på @hejsonja och vill du maila henne är adressen mail@hejsonja.se.

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla