Så länge jag kan minnas har farsan köpt Aftonbladet. Han säger att han köpte Expressen fram till nån gång kring Palmemordet. Då skrev de nåt han ogillade så pass att han bytte tidning på livstid. Han är tjurig så, farsan.
Jag är sladdis, och när mina syskon flyttade hemifrån blev huset för stort, så vi sålde och flyttade till en fyra över farmor och farfar i Kryddgränd. På söndagarna gick alltid farsan till kioskgubben i Östertull och köpte tidningen, några daimstrutar och cigg till morsan. När morsan hade mens blev det en påse M-kulor också. Minns att jag satt på sängkanten med handen framsträckt och tiggde kulor. "DET ÄR MITT MENSGODIS!", fräste hon, som om det vore nån jävla mirakelmedicin. Hade man tur hällde hon ett par, tre kulor i den kupade lilla barnahanden. "DÄR HAR DU".
Men skit i det nu.
Nu handlar det om folksjukdomen Aftonbladet Söndag.
Bilagan som lämnar läsaren med ångestsjukdomar, livslånga komplex och smakaversioner. Och då tänker jag inte ens gå in på Malena Ivarsson.
En söndag när jag kom hem från ridningen hade pappa lagat stekt, salt sill med löksås. Tror att jag var runt 10 år gammal. Jag satte mig till bords och började läsa, och ungefär halvvägs in i bilagan.
Ismannen Ötzi.
Fram till denna dag kan jag inte ens tänka på stekt, salt sill med löksås. Men det är ju klart att Aftonbladet får visa bilder på lik i sin familjebilaga. Jag skulle säga att det är deras publicistiska rättighet! Varför inte saxa in mangaporr och ett litet stegprogram till smisk med familjemannen Hans Scheike?
Ett annat reportage jag tänker på nästan varje kväll är ett jag läste några år senare, i tidiga tonåren. Det handlade om hur man kan se om kärleken håller på att ta slut genom att analysera hur man som par sover i förhållande till varandra. Låg man och kramades var man supernykära. Höll man hand var man på nästa nivå: man älskade. Låg man med ryggen mot varandra var kärleken slut. Över.
Det här förföljer mig. Har gjort det i alla mina relationer. Jag får panik när jag inser att vi ligger med ryggen mot varandra. Är vi inte kära? Är det över nu? Var beställer man flyttkartonger? Vems är den lilla kastrullen nu igen?
Så i natt slog det mig. Vad är det för idioter som ligger och håller hand när de sover? Kramas och ligger sked? Sömnen är i stort sett den enda tiden på dygnet då man bara får ägna sig åt sig själv. I drömmen ett utrymme man aldrig kommer att dela med någon.
Och det utrymmet tog Aftonbladet jävla Söndag ifrån mig i nästan 10 år.
Är det verkligen kärlek att störa varandras lebensraum med fysisk kontakt?
Näe, rör mig och du får en käftsmäll. Kära kan vi vara när vi är vakna.
