Vet inte varför, men jag har haft en R. Kelly-dag idag. Kanske beror det på att Margret fick en bra nyhet idag, som potentiellt kommer att göra att vi alla får lite mer R. Kelly i våra liv. Och medan jag klickade runt på Spotify slogs jag ännu en gång av vilka spektakulära albumomslag karln har. Och som vanligt när det gäller R. Kelly behöver ”spektakulärt” inte nödvändigtvis betyda ”smakfullt” eller ”estetiskt tilltalande”. Men underhållande? Underhållande är han alltid, vilket även gäller omslaget. Låt mig därför presentera mina sex favoriter.
Bubblare:
Vet fortfarande inte vad det här omslaget ska föreställa. Men man skymtar en hatt, en päls och någon slags käpp. Det bästa är så klart albumets namn – det här var R.Kelly under sin Willy Wonka/Pied Piper-period. Vilket var usel tajming eftersom Pied Piper-berättelsen handlar om en man som lockar barn i fördärvet och det här albumet släpptes året efter att R. Kellys sextape med en minderårig (han friades från alla anklagelser) hade exploderat på nätet.
Comebacken efter det, i alla fall om man frågar kritiker, medelmåttiga TP.3 Reloaded. Ett rätt standardiserat omslag med mycket bling och ansiktsbehåring som ser ut att vara påritad. Jag gillar det här, mest för att vi slapp det alternativa omslaget, som var extremt obehagligt.
För när man tittar på den här bilden känns det som att man är en högstadieelev och Kellz är en korrupt och småpervers rektor som har kallat in en på kvartsamtal och av någon anledning har Robin Thickes Teach U a Lesson i bakgrunden. Obehagsryser.
Okej, nu är vi inne på den riktiga listan. Det här är hans snyggaste omslag om man följer något så tråkigt som god smak. För en högre placerings krävs dock något mer oklart. Ungefär som…
5. TP.3 Reloaded
Åh, Kellz sämsta tid. Mitt under rättegångar och kissanklagelser släppte han den tredje delen av 12-play-trilogin där han bjöd på förvirrade reggeaton-försök och ett uselt photoshoppat albumomslag, komplett med cheesy solnedgång, berg och en sandfärgad outfit. I ett nummer av Nöjesguiden från 2005 skrev man att omslaget föreställer ”R. Kelly som väntar på att få en avsugning av en klippa”. Svårt att argumentera emot.
Albumet som fick mig att börja lyssna på R. Kelly. Har dock fortfarande inte listat ut vad han har i handen. Om jag brainstormar fritt ser det ut som att han håller i en krycka/käpp med ett par handklovar hängandes längst ut. Eller är jag helt ute och cyklar?
Modifierad soul patch på hakan och vaxat, slightly inoljat bröst? Not a good look.
Har den här klädstilen, all black/all läder-everything, fått en revival än? Men det här grodperspektivet – visst blir man lite illa till mods? Kan tyvärr bara tänka på duschar av gyllene sort när jag ser det här.
Ett fulländat omslag. Kom igen, polotröja, tonade solglasögon och en vit jävla päls? Det där ska bli min look i vinter.
Bonus:
Om ni ännu inte är övertygade, betänkt då att jag inte ens har gått in på singlarna. Där kan man hitta höjdpunkter som…
… en unik kombination av päls OCH polo…
… fler öppna armar, denna gång ståendes på knä (väljer att tro på att det är därför hans ben försvinner bakom loggan)…
… vanligt ökenhäng…
… och avslappnat pianospelande…
