Att James Cameron tycker om platser av extrem karaktär är tydligt. Ofta utpspelar sig hans filmer utspelar sig på ställen där människan, eller andra varelser, befinner sig i naturens våld. »Aliens« visar en avlägsen rymdoloni med fruktansvärda stormar, TV-serien »Dark Angel« skildrar ett USA som efter apokalypsen återvänt till ett naturtillstånd, »Titanic« berättar historien om hur naturen sänker ett skepp och »Avatar« ger uttryck för vikten av förståelse inför naturens balans. (Nyligen twittrade han dessutom från Marianergravens djup, som för att markera hur hans förhållningssätt till naturen är något som inte bara präglar hans filmskapande.)
Allra tydligast har Cameron använt temat i den ganska underskattade »The Abyss« från 1989. I den berättas historien om ett dykarlag som ska hitta en förlorad kärnvapenbestyckad ubåt. Väl i vattnet visar det sig dock att laget har betydligt större problem än en förorad ubåt (tänker nog inte spoila mer än så men har ni inte sett den så gör det).
En intressant aspekt av »The Abyss« är att större delen av filmen inte gjordes i det Karaibiska havet där den utspelar sig. Istället byggde Cameron en gigantisk rigg för att skjuta filmens undervattensscener... i ett nerlagt kärnkraftverk. Inspelningsplatsen revs 2007 men mellan 2003 och 2004 besökte ett gäng urban explorers platsen och fotade. Vad som är slående med bilderna därifrån är hur den rekvisita som i filmen framstår som hypermodern och som en förlängning av människan bara några år senare är förstörd. Som om naturen krävt ut sin rätt, som om platsen gått från ett mänskligt verktyg till en symbol för teknisk utveckling till ett bevis för naturens obevekliga karaktär. Det är en rätt fin cirkel tycker jag.
