Igår såg jag utfrågningen av Jimmie Åkesson i Agenda. För att sammanfatta timmen med ett ord: "Invandring". Annars var kanske det mest uppseendeväckande med utfrågningen att Åkesson inte tycks komma ihåg järnrörskandalen, vilket oroar mig. "Järnrörskandalen?" säger Åkesson o vänder sig mot Anna Hedenmo med en tom blick. "Vad menar du med det? Jag minns inte..."
Vissa kanske börjar misstänka att Åkessons lägliga minnesluckor vad gäller partiet, dess rasistiska historia, dess rasistiska skandaler och, well, dess rasism är fejkade. Men tänk!! om så inte är fallet! I sådana fall tyder ju det på att någon leker Eternal Sunshine of the Spotless Mind med Jimmie? Misstänker isf Linus Bylund.
Stämningen i studion verkade helt ok (men var inte ledsna, Åkesson gjorde ändå Minen: o_o). En mindre chill utfrågning var den med Gustav Fridolin, som sändes i söndags. Efter att jag hade sett den blev jag helt besatt av att hitta svaret till en fråga: vad är det med Gustav Fridolin som gör att folk vill välta omkull honom o sno hans lunchpengar??
"Vad har väl lilla jag gjort!?"
TROR ni att jag överdriver?? Kolla själva! Mats Knutson o Anna Hedenmo beter sig som pedagogiska exempel på "taskmörtar" i någon Alfons Åberg-bok. Fridolin avbryts, möter hårda miner, jobbintervju-mooden är påtaglig. Men det absolut sjukaste ögonblicket dyker upp när Hedenmo påpekar att Gustav Fridolin har... JAKTLICENS. "Vad var det senaste du sköt", frågar Hedenmo skarpt. Fridolin skrattar: "Det var länge sedan jag sköt någonting."
WRONG MOVE, KIDDO.
"Men har du skjutit ett djur!?!" insisterar Hedenmo. "HAR du skjutit ett djur!?!?!?" Gustav Fridolin vill inte svara, o Hedenmo fnyser: "Betyder det att du har skjutit eller inte skjutit, det förstår jag inte."
Såhär: väldigt få människor bryr sig om Gustav Fridolin har skjutit ett djur eller inte, detta är ej politiskt sprängstoff á la Lundin Oil eller järnrörskandalen (vad var det nu igen?? Jaja). Vad som sker här är någonting djupare, någonting... mörkare.
Människors behov av att trycka till specifikt Gustav Fridolin.
Jag har känt samma mörker komma över mig själv. Se/lyssna bara på avsnittet av podden Flumskolan jag medverkade i, då Gustav Fridolin gästade. Någonting hårt kommer in i min röst. Jag kallar Fridolin för en självuttalad Miljö-Messias! *skammen* Well, efter att jag hade begrundat frågan ovan ett tag ("Vad är det med Gustav Fridolin som gör att folk vill knäppa honom på näsan o springa därifrån?") kom jag fram till ett möjligt svar...
Jag misstänker att Gustav Fridolin för många representerar den där överpresterande, gulliga, genomduktiga killen i klassen. Den som med blossande kinder utbrast: "Nääh, inte en guldstjärna till!" jättehögt efter att man fick provresultaten. Bebisen som inte skrek vid födseln, utan levererade ett retoriskt skickligt tal till barnmorskornas förundran.
Därför är också min rekommendation till Gustav Fridolin enkel: om han vill slippa fler "har du skjutit nåra djur, då!?"-ögonblick i framtiden borde han lägga sig till med en ruffigare stil. Typ odla en ful mustasch, eller skaffa en Peter Eriksson-inspirerad gubbgarderob.
möjlig stil-#inspo?
