Medan många har tillbringat dagen med att i tanke, synintryck och det där lilla utrymmet man har i hörselgången låta sig upptas fullständigt av partiledardebatten – som man ju också kan kalla det där fenomenet vanligtvis mer välkänt som Viktiga Män Talar Med Varandra - har jag gjort annat!
Okej, jag lyssnade också lite. Först. Men sen orkade jag faktiskt inte mer. Jag slösurfade in på Resumé, då även jag har behov av att få leva ut en släng av sadomasochism, och vad fann jag där om inte nyheten att Lotta Lundgren blivit tilldelad Hirampriset av Gastronomiska Akademien. Stor glädje!
Kan man ju föreställa sig. Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt vad Hirampriset är. Men så kan man ju inte heller veta allt här i världen. Det var i alla fall det jag påstod när jag försökte släta över mitt eget frågetecken. Min okunskap förkläddes kvickt i nyfikenhet och dold i en sjal av vetgirighet fortsatte jag att *läsa på*. Mest pga vill ej framstå som dum i huvudet. Jag läste bland annat Hiramsprisets motivering. Eller okej, visserligen bara en del av motiveringen, så mycket jag kunde utröna av den notisliknande resuményheten, men det räckte gott och väl.
[Pass på, här gör vi ett raskt tidshopp.] I förra veckan visade mannen i mitt liv ett blogginlägg han hittat: en absurd text, en liten ordföljd som gjorde gällande Nigella och påvisade den mest ynkliga av tankegångar. Inlägget var författat av Niclas Berggren, docent i nationalekonomi. Går ni in på hans blogg ser ni även att han lider av perversionen att skriva på rövarspråk, men för all del - det är trots allt 2012 och vi lever i ett samhälle av någorlunda acceptans för mänskliga avarter, antar jag.
I detta, ett av flera, entusiastiska inlägg om Nigella skriver Niclas Berggren följande:
”En gudomlig kvinna. Är det möjligt att inte fascineras av Nigella Lawson? Finns en mer vacker, stilfull och lågmält karismatisk kvinna att tillgå?”
Huruvida det är möjligt att inte fascineras av Nigella och om det de facto finns en mer lågmält karismatisk kvinna att _tillgå_ (<3 utbud, efterfrågan och människohandel!) låter jag vara osagt, men vi skrattade högt åt eländet och skakade på huvudet och blev slutligen lite ledsna i ögonen av den löjeväckande och i alla avseenden sorgliga beskrivningen.
Döm så om min förvåning idag, och dela gärna min misstanke om att Niclas Berggren nyligen figurerat som spökskrivare i gastronomiska priskretsar, när jag läste motiveringen till varför Lotta Lundgren gjort sig förtjänt av Hirampriset:
”Hon verkar gå på gudomlig intuition och med stil, grace och en stor portion humor förmedlar hon sin kärlek till maten”.
…
Vi kan alltså sammanfattningsvis konstatera: Framgångsrika kvinnor – grattis, ni är där ni är för att ni blivit touched by God. Var god glöm ej. Er position har ingenting med kunskap, enträget arbete eller skicklighet att göra. Ni är så att säga "inte ansvariga" för er egen framgång. Men det går ju bra för er ändå. Tack vare grace, kvinnlig stil och mannen där uppe. Ni vet ju vad man brukar säga: med ett leende kommer man långt! ;)
Kram!
/nya (gulliga) patriarkatet
