I en scen i en Pippi-film så vill inte Tommy och Annika rensa jordgubbslandet. Det blir kaos och de stormar iväg, de rymmer (just ja, filmen heter Pippi på rymmen). Kvar sitter en förnumstig Pippi och en ledsen Tommy och Annika-mamma. Och Pippi ba: skönt, nu blev vi av med dom! och mamman ba "nää du Pippi, det finns inget hemskare än att bråka med sina barn, man blir så ledsen". Det tänker jag på exakt nu när jag på riktigt vill gå till Hannas skola och hämta henne och bara vara med henne för jag har sån himla ångest över att vi var så jävla jävla osams i morse innan skolan. Jag betedde mej sjukt opedagogiskt och ovuxet och superbarnsligt och hon var nyfyllda sju och helt obstinat, dvs fullständigt rimligt normal för sin ålder. KRASCH OCH KRAS.
Jag vill inflika att det är ett bra initiativ av SVT/Bolibompa att lägga in två minuters borsta tand-sång/utrymme så att ungarna gör det, men det är också FAN så opedagogiskt då vissa barn (mitt t ex) har som regel att tänderna, de borstar man i, just det, BADRUMMET. Ingen annanstans, framförallt inte framför himla teven i vardagsrummet. Där började vår slow motion-krock och så fortsatte det så i ungefär 40 minuter till.
Buu. Och om några timmar ska jag på Grammis. Nykter!! Höggravid!! Guu. Mingla nykter. Med en gångstil som mest kan beskrivas som vaggande. Herregud. Förra året däremot. Uj uj uj. Då var det tjo och tjim och muskort klänning.
