_SVAR PÅ FRÅG, DEL 1
Hallå det blev så himla långt med alla svar så jag tar en frågeperson åt gången så det inte blir värsta monsterposten. Först ut: person som skrivit under med två olika namn.
Hej Emma eller Sonja!
Att vara gift med nån som har barn, GUD kan skriva en bok om det. Kanske borde skriva en bok om det?
Det är …svårt, supersvårt, och samtidigt nåt som bara _är_. Så jävla svårt att förklara för en som inte är mitt i det själv. Kalle fattar inte, mina kompisar fattar inte, andra föräldrar fattar inte. Men om jag ska försöka berätta lite i stora drag så: stämningen i vår familj är, med risk för att låta lite smetig, helt fantastisk. Glenn är så otroligt fin mot mig och vi är jättebra kompisar och jag älskar honom jättemycket och skulle lätt kasta mig framför en buss för honom. Det svåra är bl a min syn på mig själv som styvförälder - man är liksom förälder fast ändå inte. Jag var ju inte vuxen själv innan, åt godis till middag ibland (helt sant). Och så är det säkert för jättemånga som har biologiska barn men dom har ju nio mån på sig att förbereda sig, och dessutom ett biologiskt band som ger lite mer självförtroende i den rollen. Glenn vill ju t ex alltid helst att Kalle tröstar om han slagit sig. Vilket jag måste sluta ta som en diss, men det är svårt. Det var även superjobbigt när jag och Glenn var på en weekend i Köpenhamn bara vi två, och han fastnade med foten i ett cykelhjul och bara skrek av smärta, då kände jag mig så jävla jävla liten. Men så bubblade det upp nån sorts skydda-mitt-älskade-barn-superkrafter inom mig som gjorde mig helt fokuserad och supercool så jag kunde lugna honom och bära honom helt långt och linda lilla foten med en nylonstrumpa (mvh/ MacGyver). Och ett par timmar senare på flygplatsen när vi skulle åka hem igen så tittade han på mig med sin stora ögon med typ lite torkat tår-vatten runt sig och började säga nåt supergulligt tack för att jag tagit med honom på den resan, att det varit så himla kul (varsågoda att böla några rörd-tårar). Så det är ju rätt upp och ner. Men alltid värt.
Mina styrkor? En är att mitt huvud funkar rätt bra när det gäller att komma på idéer och roliga saker. Jag har ju viss vana för det i och med mitt jobb, som är som copywriter på en reklambyrå (går i stora drag ut på att man hittar på hur reklamen ska vara, oavsett om det är print, webb eller en tv-reklam). Jag har extremt lätt för språk, lär mig snabbt. Jag är impulsiv, vilket är ca 50% en styrka och 50% svaghet. En annan svaghet är jag är lite för mån om att hålla god stämning, skulle vilja kunna släppa det lite mer och vara lite mer bitchig ibland.
Jag drömmer om att att göra fler saker som jag känner mig riktigt jäkla stolt över. Kanske bygga nåt från grunden och få det att växa. Drömmer om att göra fler saker jag är rädd för (obs förutom att klippa lugg). En drömmer ju rätt ofta om pengar också men det känns så himla smutsigt att säga. Och lite längre ben skulle inte skada.
Bästa bok - älskar att läsa, har svinmånga. Här är min Best of-hylla:
(VET att Arrested Development är en tv-serie, men den är också viktig. Dock inte Blonde som skymtar här nere i hörnet, har knappt tagit mig igenom 1/3. The Bedwetter är inte asbra tyvärr.)
Saknas på bilden gör min allra bästa (pga har lånat ut), The brief and wondrous life of Oscar Wao. Den är extra bra om man kan spanska, men funkar annars också antar jag. Och Tina Feys Bossypants borde vara obligatorisk läsning för alla. Älskar också Zadie Smiths The autograph man, kom på det nu för jag läste i DN att hon ska släppa nytt i höst.
Bästa resan: hatar ju inte en sväng till New York, t ex när jag och Kalle var där förra thanksgiving och bodde på Ace. Och Kapstaden, har varit där tre år i rad m jobbet och det är trots mörk (hrm) historia en stad jag mår rätt gött i. En semester som ger mig pepp-rys när jag tänker på är en sommar när jag var ca 17 och jag och två kompisar bodde i en suprenkel hytte (mer som ett tak, bara) på Jylland med helt egen strand. Vi duschade utomhus, bajsade i en grop och spelade kort och drack white russians varje kväll. Det var myzzz.