I lördags fyllde Håkan Hellström Ullevi. Publikrekord. Mer än Bruce Springsteen. Lika uträknad som Bruce Springsteen. ”Håkan” med hela svenska folket är en finstämd göteborgssentimental artist som är lika mycket produkt som människa. Lika skicklig på att spela på våra innersta känslostråkar om det lilla och äkta och sanna som på sin gitarr.
Det är ju ingen hemlighet, det här, att Håkan inte riktigt är Håkan, precis som Lady Gaga inte är Lady Gaga. Låtskrivare och producenter som Björn Olsson och Johan-Forsman-Löwenström har mer än ett antal fingrar i hans musikaliska syltburk och det är inte bara storögd göteborgsnaivitet som säljer slut sportarenor, för det krävs också ett utstuderat sinne för att framgångsrikt odla just den delen av sig själv, år efter år efter år. Det är ju det som är Håkans storhet! Hur bra han ljuger för oss.
En del i detta är att pressen spelar med, förstås. Ljuger vidare åt oss. Det har de gjort länge, men i går hände något. Det blev liksom för överspelat. Inte trovärdigt. Den där totala underkastelsen för konceptet ”Håkan” känns lite väl... fejk? Som störst är omdömesförlusten i Göteborgs lokalpress. Det är ju stadens ära som står på spel! Inga konstigheter, vi är mästare på att se genom fingrarna för allt möjligt fiffel och båg så det är förstås en smal sak att kisa några timmar på Ullevi. Det är Sveriges enda stora artist vi pratar om, klart man suger i sig.
Och oj vad de sugit i sig. GPs Daniel Claeson till exempel, som bara 30 minuter efter avslutad konsert publicerade en uppenbart färdigskriven recension som i princip bara handlar om hur stolt recensenten är över att Håkan Hellström finns. Bäst? Allt! Sämst? Inget!
Eller som GTs Frida Boisen som tog igen för det faktum att hon inte ens bor i stan med att överträffa alla i en sorts parodi på att. Betona. Språket. I. Krönikor. Genom. Att. Sätta. Punkt. ÖVERALLT. Håkans bevingade genuinitet förmedlad direkt genom trängselskattens baneman:
Eller ja…. Som Håkan själv. Och nu får jag själv lite gråtont i halsen för jag vill ju ändå att det ska finnas en snäll kille där inne i Haga som är från en saga och inte bara en trevlig, musikalisk och ovanligt rik göteborgare. Men efter spelningen är det som att till och med vilken PR-byrå det nu är som tar hand om hans fanpage blivit helt uppsnurrade av drömmen Håkan att de tappade det och tog det bara ett litet steg för långt. Till och med Frida Boisen gör en bättre Håkan än den här:
Kom igen nu. Ljug bättre för oss! Det förtjänar vi ändå?
