Sist Nöjesguiden hade bloggträff hade vi en introtävling. I mitt lag hade jag Brita och Kristin, som var minst lika sjukligt tävlingsinriktad som jag (jag är en rätt dålig förlorare, men en HEMSK vinnare). Trots att vi tog ett par tidiga poäng då var vi tidigt ute ur vinnarracet och hamnade i vild strid med Hasans lag om andraplatsen. Tyvärr förlorade vi även den. Sedan dess har Hasan varit min nemesis.
Igår var det alltså dags igen, en tävling courtesy of Emelie och Pontus, och Hasan hade tillbringat dagen med att försöka trashtalka i mejltrådar och på Twitter. It was on. Och så här såg kvällen ut från min synvinkel.
Hasan var tidigt på gott humör. Hela laget var på gott humör. Något som rosévinet och mojiton säkerligen hade att göra med.
Hasan plockade sin första poäng för kvällen och var sitt vanliga humble jag.
Efter att ha varit sega i starten började vi plocka poäng genom Kristin. Deras lagsammanhållning krossades direkt.
Efter ett första heat som slutade 7-7 hettade det till i andra omgången. Här har Pelle precis skrikit ”Vi kan!” och har pressen på sig att leverera rätt svar. Jag var övertygad om att han skulle misslyckas.
Jag hade fel.
Det där är alltså påsen från en bib. Och det räcker väl som kommentar?
Här tror jag att jag hade prickat in Young Jeezys I Do. Jag var asdålig i början, men började pricka in låtar efter halva omgången. Missade på Eminem (svarade The Way I Am istället för I Am) och Drake (svarade I’m So Proud istället för Make Me Proud) men tog bland annat Lil Waynes Drop The World och Seals Kiss From a Rose.
Parisa försöker vinna prestigepoäng genom att sjunga låten istället för att ge namn och titel. Notera r’n’b-handen.
Efter en jättelång och extremt jämn omgång leder här Hasans lag med 20-21. Sista låten ska precis spelas och vi har chans att få det oavgjort och gå hem med hedern i behåll. Spänningen är olidlig och Hasans lags kyrkliga handhållning aningen obehaglig.
Förlust igen och förnedringen är total. Hasan – I’ma see you when I see you.