Johnny Marr

Jag får väl erkänna att jag sånär hade gett upp hoppet om min gamle hjälte. Likt en herrelös samuraj drev han omkring utan mål eller riktning, och hans tidigare försök att på egen hand ta kommando över sin situation hade bara bidragit till att manifestera vilsenheten. Hans båda soloalbum har han hanterat som showcases för att visa upp sitt gitarrspels bredd och finess, och det har blivit ekvilibristiskt, spretigt och skittråkigt.