Bandet Westkust är tillbaka med sin nya självbetitlade skiva. Den är hårdare, råare och ljuder av mer optimism än innan.
Westkust blev namnet som många lade på minnet när de 2015 kom ut med sin hyllade debutskiva Last Forever. Sedan dess har det tagit några vändor och år för dem att släppa musik igen. När vi möts upp på Eli’s Corner vid Stigbergstorget är hela bandet med, men det är inte riktigt samma uppsättning som det tidigare var. Trummisen Philip Söderlind och sångerskan samt gitarristen Julia Bjernelind är de enda som egentligen är kvar från Last Forever. De två tillsammans med Brian Cukrowski på gitarr och Pär Carlsson på bas utgör nu version fyra av bandet, tror de i alla fall.
— Man hade velat göra ett släktträd över alla bandmedlemmar egentligen, säger Julia när de försöker räkna ut hur många som kommit och gått.
Anledningen till att det skedde en del byten av medlemmar var helt enkelt att Westkust hamnade i andra hand för många berättar de. Eftersom tidigare medlemmar även spelade i andra band blev inte Westkust till den prioritet som det nu är. För Brian blev det en nystart att komma in i bandet igen, eftersom han var med i en av de tidigaste formerna. För honom och de andra känns det betydligt mycket bättre nu än innan med gemenskapen och relationerna till varandra.
— Det känns stabilare, om man ska snacka om bandets mentala hälsa. Om bandet hade haft sin egna hjärna så hade den mått väldigt bra, förklarar Brian.
Optimismen tycker de även hörs i musiken de nu skapar. De känner att de inte måste ta sig själva lika gravallvarligt, och vill hellre göra musik en blir glad av än musik en vill gråta till. Musiken fläckas av en optimism som inte tidigare funnits där och texterna lika så. Julia som är textförfattaren berättar att hon har kunnat släppa lite på seriositeten och fokuserat mer på vad som låter fint än det blödande och lidande som tidigare format texterna. Samtidigt är de alla överens om att soundet är både hårdare och råare nu, men med värme. Philip som även gör all grafiskt material berättar att han velat att det ska synas även där.
— Vi försökte att uttrycka det i grafiken också och göra det genomgående. Det är väldigt medvetet att vi försöker förmedla någon slags optimism nu istället för något svårt och jobbigt. Jag ser hellre att folk blir glada av musiken och vill gå ut och göra något än att kanske sitta på sitt rum och läsa textrad för textrad och gråta, säger Philip.
Westkust har spelat in sitt nya album vid Masthuggstorget hos Kalle von Hall. I studion var det intensivt berättar de, och tror att det delvis beror på att de inte spelar in demos eller liknande under tiden. När de väl går in i studion är det för att spela in sin slutprodukt och inget annat. Förhoppningsvis blir detta album inte det sista en hör från bandet, men för några veckor sedan kom nyheten att deras skivbolag Luxury ska gå i graven. När de får frågan om de tänkt på hur framtiden kommer att bli är det tydligt att den är oviss. Rasmus Hansén, som är mannen bakom Luxury, har följt bandet sedan starten och såg tidigt deras potential. De talar om att han borde få en nyckel till staden, en egen spårvagn uppkallad efter sig eller bli utsedd till årets göteborgare. En framtid utan Rasmus är svår att se helt enkelt menar Julia.
— Om han inte ska fortsätta, och vi fortsätter köra och vill släppa mer, vem ska göra det då? Kommer det vara någon jävla kille med skinnjacka som ska göra det? Jag vet inte, säger Julia.
Fredag den 1 mars släpps i alla fall album nummer två, den saken är säker. Planerna för våren och resten av året med spelningar och turnéer börjar sakta men säkert att falla på plats. Det pratas om en möjlig tur till USA som skulle bli bandets första någonsin, vilket även är platsen förutom Sverige där det går som bäst för deras musik. Kanske blir det en till tripp ner i Europa, men på hemmaplan i Göteborg finns det helt säkert möjlighet att se dem spela snart. Många av dem är inte officiella än, så det gäller att hålla utkik om man vill se den mest välmående versionen av Westkust hittills live.
