Hanna Bergström såg en paneldebatt om hållbar stadsuveckling och energiförbrukning. (Vem gjorde inte det?, reds.anm)
Att besöka höjden är som att gå två parallellgator bort från Drottninggatan i Stockholm. Plötsligt infinner sig ett lugn, stämningen är mysig och stillsam. Unga och, huvudsakligen lite äldre, besökare blandas och lyssnar på samtalen som pågår på scenen.
Under den soliga fredagseftermiddagen håller The good show en paneldebatt om hållbar stadsutveckling och energiförbrukning, José Gonzales, Emmy Tollin, Per Olsson, Namo Marouf (även känd som rapparen Lilla Namo), Lars Bäckström och Andreas Lundberg pratar. De diskuterar och argumenterar emot varandra om huruvida teknik kommer att lösa problemen, eller om vi helt enkelt bara måste minska våra utsläpp rejält! Den klassiska vattendelaren: teknikoptimismen och anti-kapitalismen. Begreppen haglar, och uppfinns, precis som man kan förvänta sig. Insikt kontra skam diskuteras; var gränsen går för vad som är rimligt att klandra medborgare för. Det talas om sugrörsskam och José Gonzales föreslår att vi måste förskjuta hela samtalet, fokusera på fake-kötts-pepp, snarar än köttskam. Och givetvis: barnskammen och hur denna utveckling kommer att ta sig. Kommer vi att sluta föda barn för att rädda planeten, måste vi? Ett handfast tips ges till besökarna
”Ge dina barn skam i tidig ålder, det är effektivt”.
Publiken får först beröm för att vara väldigt intresserade, men får sedan lite skäll för att det ställer för lite frågor. Hur bråttom det är kommer ändå fram som en fråga, och panelen konstaterar att det inte finns något svar, men att mycket handlar om att vi måste speeda upp. Allt!
Vad gör man för att hålla hoppet uppe? Det är lätt att bli oerhört dystopisk och tappa hoppet. Det är också lätt att glömma bort verkligheten en stund när man befinner sig på festival, där allt är en fest och livet är enkelt. Det känns, om än lite som ett slag i ansiktet i denna förnekelsefredag, skönt med handfasta tips och diskussioner om en fråga som nu är viktigare än någonsin.
