[B]Den sista helgen i maj[/B] låser Cosys Mattias Nilsson av misstag in Sveriges just nu mest angelägna artist i en lägenhet för att gå ner och bada i sjön Bergsjön med sina kompisar. Den frihetsberövade artisten heter Paddington DC och spelar lo-fi-elektronika. Han gör det väldigt bra. Något han har bevisat timmar tidigare på den lilla illegala lägenhetsklubben Cosy. Men nu är han bortglömd och sitter och dricker öl, lyssnar på Joy Divison och viskar saker som "Det var ju min idé det där med att gå och bada" tyst för sig själv.
Dagen efter springer vi på varandra på Uppåt Framåts privata stammisfest. Vi dricker gin och pratar om den nya skivan.
[B]Hur var spelningen på Cosy?
[/B]- Jo, den gick fint. Det var väl runt femtio i publiken och det var dans och allsång. Bäst gick nog "The Sun is Down And The Sky is Grey".
[B]Det gick inte så jävla bra med det där nattbadet va?
[/B] - Nej. Jag blev ju inlåst. Jag sprang fram till fönstret och försökte ropa efter dem men ingen hörde, tror jag. Först tänkte jag hoppa men det var en bit så jag gick på flaskan istället. Efter två glas insåg jag att jag drack extrakt. Jag trodde det var likör och kände mig för ett ögonblick lite lyxig... Welcome to Loserville, population: Paddington Dead Calle.
[B]Det står självhat över hela konvolutet, hur mår du egentligen?
[/B] - Sådär. Det finns en fin dikt som heter [I]Marilyn Monroes Monolog [/I]där författaren bland annat säger "Att dö, outhärdligt. Att leva, ännu mer outhärdligt". Nåt sånt.
[B]Vad inspirerar dig?
[/B]- Kapitlet [I]Making Soup [/I]i Bill Drummonds bok [I]45[/I]. Böcker. Jag gillar Hjalmar Söderberg mycket: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst", från i.
[B]Vilken är den största drivkraften, hatet eller självföraktet?
[/B]- Självföraktet. I alla fall när det gäller musik och texter. Det är personligare än hatet. Hatet är aggressivare, självföraktet mer inåtvändande. Och det är där min musik kommer ifrån. Hatet tröttar mer än föraktet.
[B]Hur ser du på musik som möjlighet att förändra?
[/B] - När jag spelade på Cosy Den fick jag känslan av att nåt bra var på gång i lokalen. Nåt som var bättre än det varit innan. Näven i luften, du vet. Då förändrar man saker.
[B]Eller är det bara självterapi?
[/B]- Det är inget jag tänker på.Stad:
Kategori:
