Videoregissören Olle Knutson Hjertén

08:03 14 Jul 2017

Paolo Roberto säger att man måste göra saker för att kunna göra saker, videoregissören Olle Knutson Hjertén håller med. Och visst har han gjort saker, sjukt många saker (så många att vi faktiskt blev tvungna att klippa bort stora delar av intervjun). 

Men vi börjar 2017, för har du någon gång besökt Yaki-Da under en partyweekend kanske du sett Olle föreviga kvällen med en videokamera. Eller så har du sett honom på stan tillsammans med någon lovande hiphop-stjärna.
– Jag gjorde min första musikvideo med Mwuana i höstas. Det var roligt men samtidigt ett ganska jobbigt projekt som drog ut på tiden. Just nu håller jag på att spela in en video åt Sammy och Johnny Bennett, det projektet kommer nog sluta med att jag går back. Och det är ofta det som är grejen med den här typen av jobb, de är roliga och ger bra rep men kräver också väldigt mycket energi, tid och pengar, berättar Olle.

Minns du när du höll en kamera för första gången?
– Nja, men jag minns att vi spelade in en gangsterfilm under högstadiet. Jag hade en av birollerna, filmade och klippte. Och det var efter det som jag upptäckte att film var något man kunde göra istället för skolarbete. Men jag har alltid tyckt om att berätta historier, även fast fokus i mina projekt har ändrats med åren så har det alltid handlat om det.

På vilket sätt har det förändrats?
– Alltså när jag var typ 16 år var mitt mål att göra grafittifilmer. Och måla grafitti, vilket kunder vara lite problematiskt. Alltså, jag varken slogs, söp eller knarkade men sökte ständigt efter nya kickar. Det slutade med att jag åkte fast och hamnade på rättegångar fram och tillbaka. Någonstans i detta kaos så fick jag också diabetes. Så det var på många sätt en kass period i mitt liv men samtidigt är jag glad att jag fick ta mig igenom det, jag kom stark ur det.

Efter gymnasiet pluggade du film under ett år på college i USA. Hur var det?
– Det var väl både och, boendet som ingick i paketet sög så jag köpte en gammal van som jag flyttade in i istället. Jag hade inget körkort, fast planen var att ta ett. Men när jag behövde visa upp ett läkarintyg för min diabetes blev det aldrig av. Sedan körde jag den ändå.

Lärde du dig något då?
– I skolan? Ja, att jag var intresserad av att göra film, friktion och dokumentär. Bland annat påbörjade jag inspelningen av The Rider, en kortfilm om ett kriminellt motorcykelgäng. Jag hittade en HD-snubbe som gillade manuset och som hjälpte mig att lösa folk och inspelningsplatser. Men tiden gick och plötsligt var det en vecka kvar tills jag skulle åka hem. Så jag lyckades bara göra klart ungefär 20% av filmen och så var det med det.

Vad hände sen?
– Jag åkte hem igen och fick jobb på Elvine som marknadsassistent. Plötsligt hade jag en stor månadslön att spendera och ofta valde jag att göra det på krogen. Så en kväll på Bliss fick jag för mig att filma festen och sedan klippa det till housemusik. Jag hade sett hur Christian Larson hade gjort det för Swedish House Maffia och kopierade. Det blev sådär men det var coolt då.

Men det kanske bra då?
– Jag vet inte, men en polare som jobbade med Avicii hade sett en av det jag gjort. Så det hela slutade med att jag sa upp mig, flyttade till Stockholm och började jobba med honom.

Med Avicii?
– Ja, det var märkligt faktiskt. Under två år filmade jag honom på turné, flög privatjet och bodde på femstjärniga hotell.

img_5001.jpg

Blev du rik? 
– Nej, jag tjänade typ ingenting och det fanns inga riktiga avtal. I början var det inte så seriöst, vi lekte mest. Men ändå arbetade jag sjukt mycket under den tiden, sov framför datorn på jobbet och sådär. Uppdraget var att skapa video för Avicii. Så vi filmade allt. När det sedan blev aktuellt att göra en dokumentärfilm om honom så tog jag typ på mig uppdraget. I det projektet hade jag alla funktioner - projektledare, regissör, journalist och fotograf. Men det hela slutade med att Avicii blev sjuk och efter det blev det svårt att fortsätta. 

Vad hände då? 
– De tyckte inte att jag producerade tillräckligt med material. Men det gick inte heller att fortsätta producera eftersom huvudpersonen inte kunde vara med i filmen. Så jag ck kicken. Efter det drabbades jag nog av någon form av depression. Jag hade en 50 minuter lång dokumentär som jag inte fick visa för någon och efter det var det svårt att föra det jag gjort vidare in i nya projekt. Jag förstod inte riktigt min roll i något och ibland tror jag att det inte har vänt än. Men jag håller nog på att hitta den, det tar bara lite längre tid för vissa. 

IDAG ÄR OLLE tillbaka i Göteborg och uppdragen varierar. Just nu jobbar han med syskonen Bennetts andra video, häromdagen filmade han ett bröllop åt en känd socitétsfamilj i Stockholm och för ett par veckor sedan handlade det om Zara Larssons kollektionssläpp för H&M i Japan. 

Till sist, vad tänker du om din framtid? 
– Alltså, för att komma framåt i livet så måste man hela tiden göra nya grejer, våga ta nya vägar och hitta er infallsvinklar. Sitter man hemma och tycker synd om sig själv så händer det ingenting. Det har jag gjort men är ganska klar med nu, jag ska bara göra det lite till. Sedan försöker jag bli snäll. Det är väldigt svårt men också väldigt viktigt att vara snäll så jag jobbar verkligen på det. Och privatjet, jag måste flyga lite mer privatjet innan jag dör. 

Olles samlade verk finns på vimeo.com/olleknutson. 

Du har väl inte glömt att följa Nöjesguiden på Facebook?

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2017.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!