Välkomstintervu med Armani Maleh

09:27 12 Feb 2018
Armani Maleh är namnet på vår nya musikrecensent. Lär känna henne här:
 
Vem är du?
– En 22-årig tjej från ”Sveriges tråkigaste stad” (enligt en viss kvällstidning) Katrineholm, som är bosatt i Uppsala där jag pluggar Egyptologi. Jag gillar mode, att laga mat och att dansa. Om någon annan fick beskriva mig med tre egenskaper skulle det nog vara 1. Omtänksam 2. Bra på att lägga pengar på mat 3. Alltid sen.

Vad kommer du bevaka?
– Jag kommer att recensera det senaste inom hiphop, trap och rnb. Mina favoriter inom dessa genrer är Travis Scott och Frank Ocean, så om man anar en uns partiskhet i mina texter om dem så är det befogat. De är bäst. Men jag ska också försöka bredda det och skriva om både skivsläpp från hiphopens största namn och nya mixtapes från mindre artister. Jag tycker det är så kul att se att de mindre artisterna nu tar sig upp utan stöd från större skivbolag och hoppas att de får en lika naturlig plats i musikvärlden som de förtjänar.
 
Vad har du gjort tidigare?
– Jag är en del av den kreativa byrån Gärigheter samt dj:ar och arrangerar hiphop/rnb-klubbar runtomkring i Stockholm, nu senast i somras drev jag klubbem BELLA på Slakthustaket med Gärigheter och klubben FADE på Trädgården tillsammans med min kompis Soraya Bay. Efter en välbehövlig rast under hösten kör vi vidare med FADE nu under våren, håll utkik efter oss.
 
Vilken är din favoritlåt?
Detta är ju den svåraste frågan man kan få i livet. Typ som att en förälder ska välja favorit på sina barn. Men de två som det står mellan är Frank Oceans Pyramids, och Out Getting Ribs med King Krule. De är två låtar som har hängt med sen jag var typ 16, och är precis lika bra idag. Pyramids har allt man vill ha i en låt: kärlek, drama, en elektronisk melodi över djupa bastrummor. Och som att det inte kunde bli bättre, trappar låten upp i ett sjukt cresendo som exploderar och helt plötsligt hamnar man i en lugn och harmonisk men framförallt förförisk atmosfär? Har fortfarande svårt att greppa denna låt, den är ett mästerverk. Vill inte riktigt säga att referenserna till Cleopatra och pyramider i låten fick mig att börja plugga egyptologi, låten handlar ju faktiskt om en tjej på stripklubben, men ärligt talat så är jag otroligt nöjd med att detta är en av mina favoritlåtar. Out Getting Ribs av King Krule däremot, har inget av den där explosiva, förföriska auran. Och det är exakt vad jag älskar med den låten. Jag har lyssnat så länge på den att jag hört den genomgå tre skönhetslyft. Från en demo på bandcamp, till en singel med musikvideo, till debutalbumets outro. Jag har lyssnat på denna låt i lycka och i sorg, när jag varit kär och när jag varit hjärtkrossad, och den uppmuntrar och tröstar alltid. Det var nog därför jag stod och grät under King Krules konsert i Stockholm för några veckor sen, samtidigt som jag stod och flinade för att jag var så nöjd.
 

 

Stad: 
Kategori: