Det är valår. Återigen ett osexigt valår. Ett valår fyllt av uttalanden, åsikter och snedsteg för mörka för att romantisera. Det är inga busiga munpuffar från funkiga cigaretter, inget glas rödtjut för mycket och inget vaktbråk på Crazy Horse.
Det är becksvarta skandaler, omöjliga att försköna.
Jag vill ha tillbaka den gamla goda tiden. När politikers största brott var att supa, mysknarka och skattefiffla.
Men så plötsligt en dag, nyinflyttad i Götet, upptäcker jag frågan som kan ändra allt. En åsikt som länge dominerats av bittra gubbar. En åsikt som 2018 kommer bli den hetaste snackisen. En åsikt som kommer göra politiken sexig igen.
Jag snackar västlänken y'all.
Förutom att frågan myllrar av hobbypolitiker som är fruktansvärt mottagliga för härliga skandaler, så ligger västlänken precis i det gyllene snittet av bakåtsträvande. Precis där det fortfarande är sexigt.
Jag vill se mänskliga kedjor, kampsånger, öppna protester precis på gränsen till att gå utom kontroll och vinluncher som faktiskt gör det. Jag vill se smutsiga pengar och strimlade dokument. Jag vill att uppdrag granskning skiter i frågan nu, men gör en köttig dokumentär om 20 år. Panoramavyer över protesthav fyllda med becknarväskor och pappasneakers. Jag ryser av välbehag när jag inser vilken potential västlänken har.
Jag vill höra “men vad kommer hända med Haga då? Det kommer ju fallera” i baren och se tindrande ögon som svar. Jag vill se partipolitiskt obundet fyllesex. Lämna skattepolitik och privatisering bakom er, möts i frågan om västlänken. Lämna framtids– och konsekvenstänk och kasta er ut i den vackra naiviteten.
Västlänken är den friskaste av fläktar i ett politiskt landskap som länge livnärt sig på personpåhopp och trångsynthet. Jag älskar västlänken men hoppas den aldrig byggs. Den ska förbli på gränsen till att byggas. Nästan precis där den är nu. Passa upp på babyboomen 2019 för valåret 2018 osar sex.
