Tävlingsprogram och realityserier som Masked Singer och Sexy Beasts där de medverkande är iklädda monstermasker måste upphöra, skriver tv-redaktören.
Har vanilj-teve nått ett nytt lågvattenmärke när det mest kreativa en hög med överbetalda tv-producenter kan komma på är att upprepa uråldriga programidéer fast där de medverkande klär ut sig till monster? Frågan är retorisk.
Med hjälp av avancerad svartkonst har det extremt märkliga konceptet Masked Singer gått och blivit hela Sveriges mesta familjeunderhållning* (källa sökes). Det är – om du har lyckats undvika det – ett fullständigt labilt program där knappt kändisar utklädda till robotar, drakar och tuggummiautomater begår karaoke, vartefter en panel bestående av kändisar som skådespelar entusiasm ska gissa vem som döljer sig under masken.
Masked Singer har inte bara blivit en hit i Sverige, utan även i 40 andra länder. Låt det sjunka in. 40 länder.
Netflix vill förstås inte vara sämre – alltså, jo det vill de, de vill vara sämst. Deras Sexy Beasts är ett dejtingprogram som till skillnad från alla andra dejtingprogram inte är ytligt eftersom – håll i dig! – deltagarna är utklädda till monster!
Tanken är att det är personligheten snarare än utseendet som vinner när deltagarna är mejkade till zombier, leprechauns, demoner och fula djur. Kanske i teorin. I praktiken går deltagarna mest runt och desperat försöker övertyga sin dejt att de egentligen är assnygga under masken.
Om vi skulle avmaskera Masked Singer och Sexy Beasts framför den gapande publiken så skulle de inse att det som gömmer sig där bakom är återanvända och kasserade tv-idéer från 90-talet. Kanske är det en del av det intrikata konceptet – att publiken är aktiva/ironiska deltagare i installationen. För vad är den maskerade tv-trenden annars, om inte den praktiska specialeffektens motsvarighet till ett snapchatfilter? Visst. Det var kul med “hunden som rullar ut tungan”-filtret exakt en gång. Men jag skulle inte sälja in ett flera avsnitt långt programkoncept baserat på det.
Mitt ödmjuka förslag som tv-kritiker är att vi dödar den här trenden med eld. Annars kan du räkna med att det sprider sig som ett imbecillt virus. Föreställ dig ett Lyxfällan fast med revisorer utklädda till älvor. Ett Big Brother-hus proppat med drängfulla nosferatu. Eller ett Antikrundan där kravet för att få visa upp gammelmormors finporslin är att du sportar en heltäckande Warhammer Space marine-rustning.
Poängen, om jag har någon, är att vi inte borde uppmuntra den här lägsta formen av tv. Nu tänker du: ”Varför skriva en medioker krönika om en medioker tv-trend?” Det har du förstås rätt i. Men tänk om jag skrev den iklädd en monstermask. Det vore kvalitet.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2021.
