Thomas Stenström är aktuell med sitt tredje album och en omfattande Sverigeturné, båda under titeln Rör inte min kompis. Dagen efter sångarens programledardebut i försändningen till Grammisgalan träffas vi i hans studio för att prata om klasskomplex, hur mycket hiphop han egentligen är och vem han helst skulle vilja slå hårt i ansiktet.
I en studio på Fridhemsplan sitter Thomas Stenström med ett tiotal andra artister. I det gemensamma fikarummet pratas det öppet om gårdagens stora firmafest, Grammisgalan. En gala där Thomas själv agerade huvudperson genom ett liveuppträdande, egna tolkningar av alla de nominerade i kategorin Årets låt, och inte minst som programledare.
– Jag har bestämt mig för att våga göra mer grejer och utmana mig själv lite, utanför musiken. Tidigare har jag haft ett autosvar med ”nej” så fort jag fått en förfrågan, men när jag fick erbjudandet om hela Grammis tyckte jag att det lät skitkul.
Under våren är turnén Rör inte min kompis ute på vägarna. Titeln är både en hommage till en antirasistkampanj under 80-talet med samma namn, och Thomas tonårstid i hemstaden Uddevalla, som var kantad av slagsmål, uppslitna läppar och en gruffig kompismentalitet.
"Jag har varit i mycket slagsmål och åkt på mycket stryk"
Har du rört någons kompis?
– Inte först iallafall. Jag har varit i mycket slagsmål och åkt på mycket stryk i mina dagar, men inte nu längre. Jag kan rättfärdiga varje fight med att jag aldrig slagit först, men jag kan absolut inte rättfärdiga beteendet. Där jag kommer ifrån var det inte en stor grej att man slogs, det bara var så. När jag fick hela hakan uppsliten av en glasflaska efter ett krogbråk förstod jag att det var en väldigt onödig grej att hålla på med. Samtidigt som det såklart aldrig är en dålig grej att stå upp för sig själv eller sina polare. Jag är väljer mer noggrant om det är värt det nu förtiden bara.
Thomas Stenströms texter är alla självupplevda historier. Låtarna speglar en kamp mot rasism, och en uppväxt i en svensk arbetarstad.
– Varenda textrad är sann på något sätt. Jag löser mina problem genom att skriva musik kan man säga. Jag har aldrig pratat om känslor med mina polare, så skrivandet har alltid varit ett sätt att bearbeta mina tankar. Min vinkel med musiken är att klara av morgondagen på något vänster, så jag skriver det jag har i tankarna just nu, och för mig är det naturligt att skriva om den rasistiska vågen just nu.
Politiska texter är kanske mer vanligt förekommande i hiphop än i popmusiken. Är du egentligen mer hiphop än pop?
– Ja verkligen, det enda jag lyssnar på är typ svensk hiphop. När jag var liten var det både hiphop och progg jag lyssnade på, därför har jag gått åt det lite rockigare hållet. Jag är uppvuxen med Timbuktu och Nationalteatern liksom. Man lyssnar ju på musik med texter och uttryck man känner igen sig i. Det gör jag i hiphop.
Sedan Thomas Stenström var tolv år har han skrivit och spelat musik. Sitt stora genombrott fick han 2014 med singeln Slå mig hårt i ansiktet. Efter en spelning på Gotland samma sommar förstod han vilken stor hit det höll på att bli.
– Den spelningen var helt galen. Jag var en av kvällens gästartister på det gotländska evenemanget Så mycket Burgsvik. Jag satt ute på min balkong samma natt och hörde hur konsertbesökare skrek ut låten över hela bygden. Det var en häftig känsla.
Apropå det, finns det någon chans att du dyker upp i Så mycket bättre någon gång?
– Oj det har jag faktiskt aldrig tänkt på, man ska aldrig säga aldrig. Men jag spelar ju musik, jag dricker inte vin i tv. Det finns redan så många som gör det så jag tror inte det behövs en till. Men man vet aldrig. Har de grogg istället för vin kanske jag överväger det.
”Jag skulle vilja ta Jimmie Åkessons knytnäve som ett jävla basebollträ och drämma till Donald Trump hårt i nyllet”
Trots sitt stora genomslag på den svenska musikscenen är Thomas Stenström lika mycket Uddevalla som för tio år sedan. En mentalitet han aldrig vill lämna bakom sig.
– Jag är verkligen Uddevalla i hela mitt väsen. Jag känner lite klasskomplex på det sättet. Jag kommer från ett arbetarhem i en arbetarstad. Ville någon bli läkare möttes den av ett skratt, ännu värre om man ville bli artist – då fick man en käftsmäll. Det känns grymt ändå. Det underdog-perspektivet har gjort mig väldigt revanschlysten. Men jag går till exempel ofta till barer i Stockholm som påminner om kvarterskrogarna i Uddevalla, bara för att känna mig hemma.
Om du måste välja någon, vilken person skulle du vilja slå hårt i ansiktet?
– Jag skulle vilja ta Jimmie Åkessons knytnäve som ett jävla basebollträ och drämma till Donald Trumps hårt i nyllet, det hade vart fett alltså.
Kommande spelningar
10 MAR NORRKÖPING ARBIS
11 MAR UPPSALA KATALIN
24 MAR JÖNKÖPING BONGO BAR
25 MAR LINKÖPING THE CRYPT
31 MAR GÖTEBORG PUSTERVIK
1 APRIL HALMSTAD KAJSKJULET
8 APRIL UDDEVALLA AGNEBERGSHALLEN
21 APRIL MALMÖ KB
22 APRIL HELSINGBORG THE TIVOLI
29 APRIL SUNDSVALL PIPELINE
30 APRIL GÄVLE SLICK CITY
4 MAJ BORÅS KONSTMUSEUM
5 MAJ ÖREBRO RITZ
19 MAJ STOCKHOLM GRÖNA LUND
Biljetter till Rör inte min kompis finns på thomasstenstrom.se.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2017.
